|
M-ysiga Molly (Tungels Magnolia) född 31 januari 2006
Enda dotter till Mingus
och Filippa
Sida 1
Till sida
2
Till sida 3
Till sida 4
till
sida 5
till sida 6
|
|
Daddy, Colandra Midsummer Knight - Mingus
|
Mummy, Tungels Förgät-Mig-Ej - Filippa |
|
 |
31 januari 2006.
Filippa
hade inte blivit särskilt tjock under sin graviditet. Hon hade bara gått upp
ett kilo, men vi trodde nog ändå att där inne fanns åtminstone två valpar.
Så mycket som det sprattlade och sparkade inne i den lilla magen! Tempen
hade gått ner kraftigt under tisdagen och vid femtiden på eftermiddagen
började Filippa krysta, svaga små krystvärkar som knappt syntes. Hon låg
väldigt lugnt i sin valplåda och jag tillbringade tiden på sängen bredvid,
som vanligt. Värkarna tilltog inte i styrka trots att vi emellanåt sprang
upp- och nerför trappan och även var ute och sprang i koppel. |
|
När klockan blev nio på kvällen
utan att någon valp hade kommit ut - jag kunde känna ett par baktassar långt
där inne, men där hade de känts länge då - gick vi ner i köket och slog upp
numret till Albano Djursjukhus, det kanske skulle bli fråga om ett
kejsarsnitt? DÅ... Filippa står på golvet och får en jättestor krystvärk,
hon skriker i högan sky och alla de andra tikarna flockas bekymrat kring
henne. Här tittar en bakkropp ut, men sedan händer inget annat än att
Filippa fortsätter skrika. "Fort husse, en stor bit hushållspapper så jag
får grepp om den hala bakkroppen" och sedan drar jag för kung och
fosterland. Så kommer en stor valp ut och jag tar valpen och moderkakan och får med mig Filippa uppför trappan, in i valprummet igen. Husse
får skura köksgolvet och trappan rena från allt blod.
Filippa vill först inte alls veta av den där läskiga
tingesten som plågat hennes stackars rumpa så, hon tittar misstänksamt på
mig som försöker få henne att gå upp i valplådan igen. Men så får hon en
lukt i näsan som intresserar och snart är hon i full färd med att tvätta sin
valp, en stor fin brun tik! 250 gram, alldeles lagom och väldigt pigg,
kravlar, piper och suger snart på Filippas redan stinna juver.
Så var det bara att koppla av en stund och låta mor och
dotter bekanta sig med varandra, medan vi väntar på nästa valp. Men nu var
det tomt i magen och någon mer valp kommer inte. Så snopet! |
|
 |
Ett
dygn senare har lilla Molly gått upp 20 gram och allt ser väldigt bra ut.
Filippa har kanske väl mycket mjölk men det brukar ju ordna sig. Vi har
ringt några samtal för att höra om det finns någon liten valp någonstans som
behöver en amma, men det fanns ingen just nu. Så vi får sätta Filippa på
lite mindre kost så mjölken inte rinner till så fort. Det är förstås synd om
Molly att inte ha några syskon att leka med men det kan ju inte hjälpas. |
|
Ytterligare ett dygn senare har
Filippa fått mjölkstockning. Den utvecklar sig till juverinflammation och
lilla Molly får kolik och bara skriker, hon vill inte äta alls och har gått
ner till födelsevikten igen. Kris. Ringer vår underbara veterinär som låter
oss komma direkt. Han undersöker valpen och hittar inga fel på henne. Det är
en frisk och stark valp även om hon är lite uttorkad, så hon får
vätskeersättning insprutad i nackskinnet. Filippa får antibiotika och vi
inhandlar tikmjölksersättning och en nappflaska och åker hem och börjar
handmata, var fjärde timme dygnet runt. Vi ger också vätskeersättning några
gånger under två dagar. Filippas juver masseras varannan timme med varm
grönsåpa (!). Matte sover - i den mån hon sover - i valprummet om nätterna.
Det är inte alltid en dans på rosor att vara hunduppfödare.
Molly är hela tiden väldigt pigg och livlig, trots att hon är
liten, och sakta men säkert börjar hon åter öka i vikt. Efter några dagar är
också Filippas juver läkt, även om mjölken verkar ha sinat. |
|
12 februari.
Lilla Molly ökar nu stadigt i vikt och Filippa har fått ta över matningen
helt och hållet, för tack och lov har mjölken kommit tillbaka! Den här
valpen blir säkert alldeles odräglig, så bortskämd som hon kommer att bli av
oss alla. |
|
Till sida 2
 |
|
