- Ja, det frågade jag mig en gång i tiden.
"Om man ändå ska ha besväret med en hund, kan man väl skaffa sig
en riktig hund!!!" - så tänkte jag. En pudel var ju bara en
accessoar, något för gamla tanter att ha i snöret och att skämma bort
vid matbordet. Skälliga, nervösa och övererotiska var de ju också, det
visste man ju. Fjöshundar!
Om någon då hade sagt till mig, att jag idag skulle sitta här med
flera pudeltikar och kennelnamn för pudeluppfödning, skulle jag ha
gapskrattat. Jag, som i hela mitt liv haft RIKTIGA hundar; schäfer,
rottweiler, collie!
När så en god vän till mig år 1987 köpte sig en mellanpudelpojke
tänkte jag: Varför köper hon inte en riktig hund, en schäfer till
exempel, i
stället? Då hade jag den underbara, ljuvliga schäfertiken Anja, som jag tränade
och tävlade i lydnad, spår och bevakning. När min vän Märta en dag
bad mig ta hand om pudeln Boss på hennes semester tänkte jag, javisst,
varför inte, men så kul blir det väl inte? En sådan fjanthund!
Efter två dagar med Boss var jag såld! En så rolig, humoristisk,
smart, charmig och lättsam liten hund hade vi knappast haft i huset
tidigare. Allt nytt var bara kul, han lärde sig blixtsnabbt att åka
båt, att springa bredvid cykeln, hur man umgås med katterna och mycket
annat och han bjöd oss dagligen på många glada skratt med sin humor, sina upptåg
och glada påhitt.
Och när Märta sedan plötsligt gick bort (drabbad av en
hjärnblödning när hon satt till häst i Lilljans-skogen) och jag fick
ta hand om Boss var det bara trevligt få honom i huset. Tyvärr blev det
inte så länge eftersom Märtas syster ville ha honom hos sig, och så
var det bara vi och Anja igen. Men tanken var väckt - en pudel ville jag
ha.
- Mina barn sa: "men mamma, du kan väl inte ha en PUDEL!?!"
- Min man, Ingemar, sa: "en pudel - då flyttar jag!"
- Min ridlärare sa: "Annika, har du blivit SÅ gammal?"
Och jag lyssnade på allt som alla sa och såg mig om efter
en annan ras - kanske en mellanstor terrier av något slag, eller en
mellanschnauzer? - och var och tittade på många hundar, hade till
och med några hemma på prov.
Men det var bara en pudel som dög nu för mig, som komplement och
som sällskap till schäfertiken Anja. Så jag började leta. En
mellanpudelpojke skulle det vara, en likadan som Boss. Tikar var jag inte
intresserad av, de var säkert alldeles för veka för mina krav - jag
skulle ju ha en liten tävlingshund och då var det väl bara en hane som
skulle räcka till.
Men det fanns inte en enda pudelpojke att uppbringa,
inte i hela Sveriges land. Jag
sökte hela hösten, vintern och våren: förgäves. Så fick jag kontakt
med Ruffas matte. Ruffa var dräktig och skulle nedkomma i slutet av
april. Jag var där och hälsade på och blev förtjust i Ruffas otroligt
trevliga väsen och vackra yttre, och beställde en hanhund i den
kommande valpkullen. Så - en lördagmorgon i slutet av april ringde
Ingrid: "nu är valparna födda, det blev två tikar och en hane, men
hannen är ju tingad sedan länge. Vill du inte ha en tik istället?"
Nej tack!
Så jag fortsatte mitt sökande, fortfarande
förgäves. Efter några veckor ringde
Ingrid igen: "Om jag inte behåller den stora tiken själv, vill du
ha henne då?" Nej tack! Men titta på valparna ville jag gärna, jag
hade ju aldrig sett så små pudlar förut. Och söta var de förstås, men jag
ville absolut inte ha en tik. Och Ingrid skulle själv behålla den
största tiken, Anisette - och hanen och den lilla tiken var tingade sedan
länge. Så det var inte alls aktuellt.
Efter många turer och om och men, och trots Ingemars bestämda hot om
flyttning (jag ska inte trötta läsaren med allt) kom ändå lilla Isa
Anisette till huset till slut, vid åtta veckors ålder! Och resten vet den som studerat min hemsida:
det är ett av de bästa
beslut jag tagit i hela mitt liv. Och Ingemar - ja om han nu tvingades välja
mellan pudlarna och mig, så är jag inte bombsäker på vad han skulle
välja...
Pudeln är en humoristisk, rolig och sportig liten hund,
en kompis som hänger med lika bra som en större hund, både på skidturen och cykelturen,
och som tar sig fram överallt i skogen, tuff, orädd, oöm, intelligent, gladlynt,
lättlärd... allt! Pudeln är social och gillar som regel både människor
(särskilt barn!) och andra hundar. Man kan göra nästan allt med en
pudel som man kan göra med en schäfer - kanske inte dra pulka eller
tävla skydds, men annars det mesta. Pudeln är till exempel utmärkt till lydnad,
spår, sök, viltspår och agility
Ingen annan hund ser dig så stadigt
in i ögonen som en pudel, och det är också mycket tilltalande. Ytterligare
en fördel är ju att pudeln inte fäller hår så att man
måste dammsuga hela huset varje dag. Men man måste i stället tycka om pälsvård:
att bada och kamma ska vara en mysig stund för både mig och min hund.
Jag kommer aldrig att byta ras igen. Prova själv så får du se - om
du inte redan har gjort det!
Annika
PS. Klicka
här
om du vill läsa mer om pudel; pudelinköp och pudelvård!