Att Lillan bara hade en enda valp i magen
visste vi - och vi hoppades förstås att det skulle vara en vit tik, för
att kunna avla vidare på Lillans fina linjer. Att det skulle bli ett
kejsarsnitt visste vi också eftersom valpen var så stor.
Och självklart var det en svart valp som kom
ut. En hanne. Som vägde som en mellanpudelvalp.
Som ensamvalp fick Lillprinsen förstås
ovanligt mycket omsorg och uppmärksamhet av alla i flocken och växte upp
i tron att han var tillvarons absoluta medelpunkt. När han vid fyra
veckors ålder började studsa runt i köket tillsammans med övriga flocken
(lika mycket framåt som bakåt och åt sidorna) och anfalla alla de stora
pudeldamerna såg han så rolig ut att vi bara skrattade åt honom hela
tiden. Mera kattunge än hundvalp! Och alla pudeldamerna var väldigt överseende med honom, särskilt
den snälla gamla Elsie (14 år) sysselsatte sig mycket med att leka med honom.
Men självklart skulle vi ju absolut inte
behålla honom - man kan ju inte ha en hanne tillsammans med fyra-fem
tikar i huset! Absolut inte. Det är ju vansinne. Och vi fick kontakt med
de perfekta valpköparna, en härlig familj.
Men natten efter att den familjen hade varit
här hade matte väldigt svårt att sova. Trots 22 tidigare valpkullar
kändes den här valpen så speciell. Så på morgonen frågade jag lite
försiktigt: "Husse, jag tror att jag blir väldigt ledsen om valpen
flyttar. Tror du inte att vi skulle kunna behålla honom?" Och husse var konstigt
nog inte helt emot det (bara lite)! Så matte ringde valpspekulanterna och
talade om att hon nog inte klarade av att skiljas från den här valpen. Som tur
var förstod de och hittade snart en annan valp som de köpte. No hard
feelings!
Så nu har vi en liten kille i huset, en
fantastiskt rolig och trevlig krabat som bjuder oss på många glada
skratt. "Han är en riktig solstråle" säger husse. Pappas
pojke!
Efter att ha haft ungefär trettioåtta olika
namn (man kan ju inte ropa på Tungels Viva Amarone i skogen) fick han
namnet Allan, och det passar honom som hand i handske. Allan-Ballan,
liten och tuff och med massor av hyss och kamplust. Imorgon blir han sex
månader och jag är så glad för honom.
Bara han nu blir rumsren också.
Mellanpudelvalparna brukar bli rumsrena redan när de är två månader, men
Allans mamma var också sen. Så tills vidare är det Allan-brallan som
gäller inomhus.
