Liten spekulantmanual

 …för den som vill lyckas, det vill säga få chansen att köpa en fin valp från en seriös hunduppfödare!

Börja aldrig första telefonsamtalet med: ”Hej, har´u valpar? Va kostar´om?”. Inte heller: ”E dom rumsrena?” eller ”Hur länge kan dom vara ensamma hemma?”

En riktigt dålig inledning är också: ”Jo du vet vi hade ju en katt på landet i somras, men katt kan man ju inte ha inne för dom luktar ju så dj-vligt, så den fick stanna på landet. Nu tänkte jag köpa en hund i stället till min dotter. Hon är ett och ett halvt år”. Risken är att du i så fall blir uppmanad att gå till ”Lek & Hobby” och köpa en tyghund.

Nej - börja med att presentera dig med hela ditt namn och berätta varför du valt just den här rasen. Och säg då inte: ”jag tycker dom är så vackra” eller ”jag vill ha en riktig machohund att imponera med”. En bra motivering kan i stället vara, om du vill köpa en brukshund: ”jag söker en bra hund att träna och tävla med”, om det är hund en av sällskapshundsras: ”jag vill ha en kompis att gulla med och att gå i skogen med” eller, om det är en pudel: ”jag gillar deras intelligens och jag älskar pälsvård”.

Var beredd på närgångna frågor om ditt tidigare hundinnehav, om dina arbetstider, din familj och annat som kan kännas väl personligt. Ta det för vad det är, nämligen en del av en noggrann uppfödares ansträngningar att få ett optimalt framtida liv för sin valp – och för dig. Och svara ärligt! Gamla uppfödare har med åren blivit ganska tränade i personkännedom och genomskådar dig vid första besöket. Om du då säger: ”Jaha är du en sån där uppfödare som ska välja sina valpköpare, ja då är du inget för mig” så kan du nog inte räkna med att få köpa en valp från någon riktig uppfödare!

Om du sedan kommer så långt att du får göra ett besök på kenneln är det också några detaljer som är bra att tänka på. Ta gärna med dig hela familjen, uppfödare vill gärna träffa alla som kommer att finnas i valpens vardag. Lämna dock mostrar, fastrar, barnens kusiner och kompisar och andra ovidkommande personer hemma. Alltför många besökare får uppfödaren att känna sig som om han bedriver ett Lill-Skansen. Tänk på att du inte bara gör ett studiebesök hos en kennel utan att du också är gäst i ett privathem!

Berätta hur många ni är som tänker komma. Berätta också om du har gjort/ska göra besök hos någon annan kennel. Det kommer ofta fram ändå: uppfödarna är inte arga konkurrenter om valpköparna utan månar om rasens bästa och har regelbunden kontakt med varandra.

Väl där, stå inte bara mitt på golvet med hängande armar och en äcklad min när hundarna kommer för att hälsa: ”usch måste de hoppa så där”. Om du vill lyfta upp en valp så fråga först om du får - och tappa för guds skull inga valpar i golvet (valpar är sprattligare än man tror). Sätt dig i stället gärna mitt i hundhögen på golvet och låt hundarna hälsa, sånt går rakt in i ett uppfödarhjärta!

Tro inte att den valp som kommer fram först och slickar dig ivrigast i ansiktet är den valp som du absolut måste ha – vid nästa besök är det någon annan av kullens valpar som kommer fram först. Lyssna i stället på uppfödarens råd vid val av valp, han känner sina valpar och bör vara den som kan välja den valp som passar just dig bäst. Och häng inte upp dig i onödan på valpens genus: tik eller hanne, bäggedera kan vara precis lika bra för dig.

Till sist: känner du minsta tvekan om ifall detta är rätt kennel och rätt tillfälle för dig, avstå och vänta med att köpa hund så gör du både dig själv, valpen och uppfödaren en stor tjänst. Du kan få ”dras med” hunden i både 15, 16 och 17 år så det gäller att det blir rätt från början.

Lycka till med valpjakten!

Annika

Till "Köpa hund"