Löss?

Husse vaknade med ett litet kliande rött bett mitt på sin mage. Fästing? Spindel? Lus? Larmberedskap!!! Husse är allergisk mot fästingbett och måste i så fall få antibiotika. Sängkläderna inspekterades, ingenting där, men lakan, täcken och kuddar hamnade ändå i tvättmaskinen.

Hur var det, hade inte en av hundarna kliat sig lite härom morgonen? Alla hundarna undersöktes noga med lupp under husets starkaste lampa. Och i nacken på en av dem hittades ett litet dött kryp, osäkert vad, förmodligen en lus? Hemska tanke... Och sedan ytterligare något skräp. Men ingenting kunde hittas på de andra hundarna, som alla hade badat under den senaste veckan.

I valplådan fanns småvalpar, knappt två veckor gamla. Valparna inspekterades, också de med lupp och under lampan. Ve och fasa - en av dem hade något som såg ut som mjäll på bakkroppen, och efter ytterligare letande upptäcktes mjäll även på en av de andra. Hjälp! Har valparna fått löss?

Matte konsulterade alla goda krafter och rådfrågade två olika veterinärer och två erfarna uppfödare, men ingen hade hört talas om löss på så unga valpar - under två veckor - men ingen kunde säga att det inte var möjligt. Någon behandling kan man dock inte ge så små valpar. Nu var matte desperat. Tänk om det är löss och tänk om de äter upp valparna? Våra små goda chokladpudlar!

En uppfödare kom med förslaget att valparna kanske fått mjölkskorv på grund av för kraftig mjölk från mamman. Det fick matte att andas ut lite: mjölkskorv har vi ju sett förut, både på spädbarn och på valpar. Och det såg ju ut som skorv. Hade det verkligen varit en lus vi såg på Isa?

För att vara på den säkra sidan startade vi ändå en frenetisk aktivitet. Alla sex hundarna fick bada i Dermocan,  tvättmaskinen gick varm med hundfällar, handdukar, kuddar och stolsdynor, alla Biabäddar desinficerades, mattor lämnades in på kemtvätt, ja hela huset sanerades.

Dagen efter var alla spår av mjäll borta från valparna: deras omsorgsfulla mor hade tvättat bort skorven. Nu har jag förstått att några löss inte kan kalasa på småvalpar så länge de har en energisk mamma, för inga löss kan vinna slaget mot en strävsam pudeltunga. De blir uppätna innan de tagit så mycket som en tugga själva!

Däremot är det nog så att man aldrig är säker mot objudna gäster - även en ren pudel är namnam för lössen, som sugna på nya smakupplevelser glatt klättrar mellan hundar som möts. Man ska vara uppmärksam när en hund börjar klia sig och leta noga i pälsen efter sånt som inte ska vara där - fästingar, skräp, löss... Om man tar emot främmande hundar hemma är det en god idé att inte låta gästen gå omkring i huset om han/hon inte är nybadad, särskilt om där finns valpar.

På köpet blev det i alla fall adventsstädat i vårt hus!

PS Det var inga löss - det var två döda blomflugor...