
Isa, vår 14-åriga stamtik, hade
börjat kissa på sig, i både vaket och sovande tillstånd. Pälsen hade
tunnats ut och hon hade blivit tjock om magen. Isa hade definitivt börjat se
ut som en gammal hund. Hon åt och drack mängder, började verka trött och var
emellanåt en smula förvirrad. På skogspromenaderna fick vi hålla reda på
henne så att hon hängde med - med sviktande syn och dålig hörsel var det
kanske inte så konstigt att hon ibland gick åt fel håll och inte hängde med
övriga flocken. Eller hade hon börjat bli dement?
Vi rådfrågade en veterinär, som
inte tyckte att man skulle börja utreda en så gammal hund: "hon är ju gammal
och om man börjar utreda får man ändå bara reda på att lever och njurar är
slut. Det är lika bra att ta bort henne." Och det var, visade det sig, en åsikt
som många delade.
Men vi tyckte att Isa ändå hade
ett gott liv. Hon var fortfarande en glad hund som gillade
skogspromenaderna, som hade stort utbyte av allt som gick att äta och som
tyckte om att leka. Inte vill man att någon ska "ta bort" en bara för att
man börjat kissa på sig... kisspölar går ju att torka upp och mattor går att
tvätta. Övervåningen blev dock förbjudet område efter några pölar (sjöar,
floder) på heltäckningsmattor och i sängar. Nätterna fick Isa börja
tillbringa för sig själv i köket, men det tog hon med största jämnmod
eftersom hon alltid fick ett tuggben att trösta sig med på kvällen när
övriga flocken försvann upp till sovrummet.
Så var Matte på en
hundutställning. Efter bedömningen fick hon en tysk pudeltidning av domaren
(tack Nils-Arne!) som hade varit på utställning i Tyskland. Det var en fin
tidning och Matte beundrade alla färgbilder av vackra pudlar och ögnade
igenom en del texter, lite slarvigt så där. Husse var mera noggrann: "du den
här artikeln, den handlar ju om Isa!". Matte kunde bara instämma, det
verkade handla om Isa. Artikeln som var skriven av veterinären Dr. Monika
Linek handlade om Cushings sjukdom och beskrev alla Isas symptom plus några
till:
- Ökad törst
- Urinerar i utökad utsträckning
- Hunger
- Orkar inte mycket
- Ofta/ständigt trött
- Hängbuk
- Muskelmassan avtar
- Förstorad lever
- Utebliven löpning
- Uttunning/håravfall/kalhet i området kring bakdelen
- Mörkfärgning av hårlösa ställen
- Matt päls
- Färgförändringar i pälsen
- Tunn, torr hud
- Synliga blodkärl, mest på buken och på insidan av låret
- Återkommande hudinflammationer
- Komedoner (svarta pormaskar, ofta på bukhuden)
- Förkalkningar i huden
Matte ringde
till vår nye "husveterinär", som sa: "kom direkt". Han undersökte Isa och
gav oss sedan en tid till dagen därpå, då vi lämnade in henne på kliniken tidigt
på morgonen, fastande. På kvällen hämtade vi sedan en sönderstucken Isa, hon
hade fått lämna ett antal blodprover och däremellan behandlats med
syntetiskt cortison.
Efter några dagar kom svaret:
jodå, Isa hade Cushings sjukdom,
den vanligast förekommande
endokrina = hormonella sjukdomen hos hunden. Den förekommer även hos
människa och utlöses genom ett kroniskt ”utbudsöverskott” av kortison.
Däremot var Isas alla övriga värden bra: lever, njurar, hjärta...
Cushing kan uppstå av tre
anledningar:
1. 85
% av fallen beror på godartade små tumörer i hypofysen - hypofysiskt
betingad hyperadrenokorticism (detta är vad Isa har)
2. 15
% av fallen beror på en-, sällan tvåsidiga, tumörer i binjuren - primär
hyperadrenokorticism
3. Medicinering
med kortison
Isa får nu Vetoryl
(en kapsel om dagen i middagsmaten) och är som ung på nytt. Hon kissar inte
längre inne, hon är pigg och glad, pälsen har återkommit och hängbuken har
försvunnit. På promenaderna är hon åter den duktiga Isa som håller reda på
sig själv, och dement är hon verkligen inte. Förbättringen märktes redan
dagen efter första kapseln!
Tack vare en artikel i en
tysk pudeltidning har Isa fått ett nytt liv och vi hoppas få behålla vår
gammelmormor i flera goda år än. Kanske kan den här artikeln rädda livet på
några andra gamla hundar som har börjat kissa inne?

Isa fick sedan ytterligare nästan 1,5
goda år innan hon den 5 juni 2007 fick somna in i mattes knä, eftersom hon
då hade blivit dement. Fysiskt var hon dock i god vigör ända till slutet.