Isa, vår 14-åriga stamtik, hade börjat kissa på sig, i både vaket och sovande tillstånd.  Pälsen hade tunnats ut och hon hade blivit tjock om magen. Isa hade definitivt börjat se ut som en gammal hund. Hon åt och drack mängder, började verka trött och var emellanåt en smula förvirrad. På skogspromenaderna fick vi hålla reda på henne så att hon hängde med - med sviktande syn och dålig hörsel var det kanske inte så konstigt att hon ibland gick åt fel håll och inte hängde med övriga flocken. Eller hade hon börjat bli dement?

Vi rådfrågade en veterinär, som inte tyckte att man skulle börja utreda en så gammal hund: "hon är ju gammal och om man börjar utreda får man ändå bara reda på att lever och njurar är slut. Det är lika bra att ta bort henne." Och det var, visade det sig, en åsikt som många delade.

Men vi tyckte att Isa ändå hade ett gott liv. Hon var fortfarande en glad hund som gillade skogspromenaderna, som hade stort utbyte av allt som gick att äta och som tyckte om att leka. Inte vill man att någon ska "ta bort" en bara för att man börjat kissa på sig... kisspölar går ju att torka upp och mattor går att tvätta. Övervåningen blev dock förbjudet område efter några pölar (sjöar, floder) på heltäckningsmattor och i sängar. Nätterna fick Isa börja tillbringa för sig själv i köket, men det tog hon med största jämnmod eftersom hon alltid fick ett tuggben att trösta sig med på kvällen när övriga flocken  försvann upp till sovrummet.

Så var Matte på en hundutställning. Efter bedömningen fick hon en tysk pudeltidning av domaren (tack Nils-Arne!) som hade varit på utställning i Tyskland. Det var en fin tidning och Matte beundrade alla färgbilder av vackra pudlar och ögnade igenom en del texter, lite slarvigt så där. Husse var mera noggrann: "du den här artikeln, den handlar ju om Isa!". Matte kunde bara instämma, det verkade handla om Isa. Artikeln som var skriven av veterinären Dr. Monika Linek handlade om Cushings sjukdom och beskrev alla Isas symptom plus några till:

- Ökad törst
- Urinerar i utökad utsträckning
- Hunger
- Orkar inte mycket
- Ofta/ständigt trött
- Hängbuk
- Muskelmassan avtar
- Förstorad lever
- Utebliven löpning
- Uttunning/håravfall/kalhet i området kring bakdelen
- Mörkfärgning av hårlösa ställen
- Matt päls
- Färgförändringar i pälsen
- Tunn, torr hud
- Synliga blodkärl, mest på buken och på insidan av låret
- Återkommande hudinflammationer
- Komedoner (svarta pormaskar, ofta på bukhuden)
- Förkalkningar i huden

Matte ringde  till vår nye "husveterinär", som sa: "kom direkt". Han undersökte Isa och gav oss sedan en tid till dagen därpå, då vi lämnade in henne på kliniken tidigt på morgonen, fastande. På kvällen hämtade vi sedan en sönderstucken Isa, hon hade fått lämna ett antal blodprover och däremellan behandlats med syntetiskt cortison.

Efter några dagar kom svaret: jodå, Isa hade Cushings sjukdom, den vanligast förekommande endokrina = hormonella sjukdomen hos hunden. Den förekommer även hos människa och utlöses genom ett kroniskt ”utbudsöverskott” av kortison. Däremot var Isas alla övriga värden bra: lever, njurar, hjärta...

Cushing kan uppstå av tre anledningar:

1. 85 % av fallen  beror på godartade små tumörer i hypofysen - hypofysiskt betingad hyperadrenokorticism (detta är vad Isa har)

2. 15 % av fallen beror på en-, sällan tvåsidiga, tumörer i binjuren - primär hyperadrenokorticism

3.  Medicinering med kortison

Isa får nu Vetoryl  (en kapsel om dagen i middagsmaten) och är som ung på nytt. Hon kissar inte längre inne, hon är pigg och glad, pälsen har återkommit och hängbuken har försvunnit. På promenaderna är hon åter den duktiga Isa som håller reda på sig själv, och dement är hon verkligen inte. Förbättringen märktes redan dagen efter första kapseln!

Tack vare en artikel i en tysk pudeltidning har Isa fått ett nytt liv och vi hoppas få behålla vår gammelmormor i flera goda år än. Kanske kan den här artikeln rädda livet på några andra gamla hundar som har börjat kissa inne?