Tungels

Uppfödning av svart och brun mellanpudel
Pudelns kärna: hjärta och hjärna

Hänt i Hundgården 23

En strictly-dog-blogg, mars 2011


"Men Tessan, kan det där vara skönt?" - "Jaaa, jätteskönt, hurså?"

Till aprilbloggen!

31 mars. Telefon från Anne och Robin. Robin stortrivs, har blivit bästis med 10-årige Erik och kompis med katterna. Fåren var först väldigt spännande att jaga eftersom de sprang undan, men sedan den gamla tackan vänt sig om och spänt ögonen i honom respekterar han dem. Han är med i stallet och hjälper till att mocka åt hästarna, men håller än så länge noga koll på de där stora djuren. Han sköter sig perfekt, är redan älskad av alla i sin nya familj och har fått ett härligt liv!

Foton från Tungels Ilex i Arvidsjaur kom idag - visst har han fortfarande en fantastiskt fin brun färg? Här är han med  kompisarna Zelda (dotter till Tungels Hibiscus) och storpudeln Misty.

30 mars. Så var det då bara vår egen lilla flock igen...

29 mars. A-kullens födelsedag. Idag är det 16 år sedan vår första pudelkull kom till världen: Akvileja, Amaryllis, Azalea och Adam - fyra fina pudlar som alla gett sina ägare mycket glädje i många år. Så sorgligt att inte vår fina Leja fick fira sin sextonårsdag. Tack, lilla Isa i din himmel, för de valparna!


Vår söta rara Isa

Idag har vår omplaceringshund Robin flyttat till Värmland med sin nya matte Anne. Han kommer till en gård med hästar, får och katter och en hundvan "storebror", tvåbeningen Erik 10 år. Robin tyckte mycket om sin nya matte direkt när de träffades och var bara glad när de åkte iväg. "Kul med nya äventyr" tyckte han. Vi är ledsna att mista Robin och saknar honom redan. Om vi hade haft bara tre tikar i huset hade han blivit kvar här, en sådan intelligent och gullig hund som han är, ovanligt klok och lättlärd. Men vi är också glada, för att Robin har fått ett så bra nytt hem.


Robin flyttklar


Robin med nya matten Anne

28 mars. Robin har fått bada och blivit putsad inför morgondagens flytt. Snyft. Vi kommer att sakna honom.


Robin och Elsie

Idag sken solen på ett fint lager med nysnö, och det är lätt att förstå varför hundarna springer med nosen i backen på skogspromenaden. Så många spårstämplar som där var i snön! Rådjur, hare, räv, katt (?), mus och en massa andra spår efter smådjur - kanske mink och grävling. Inga människospår där vi gick. Och inga vargspår såvitt jag kan förstå...

27 mars. Härlig pudelpromenad i sol och blåst, med massor av pudlar.

 

Robin tyckte det var helt underbart med så många nya kompisar att få springa och leka med och skötte sig perfekt. Han försökte inte ens bråka med någon, han höll superkoll på var jag var hela tiden och kom som ett skott när jag ropade på honom. Jag är så nöjd med honom, han är så duktig! Det blir svårt att skiljas från honom när han flyttar.

Rocky - Tungels Rock´n Roll, som är Robins och Rhondas kullbror - var med hem en stund efter promenaden. Visst är han fin! Och fortfarande har han väldigt bra brun färg.

Igår var jag på inofficiell hundutställning i Sollentuna där lilla Gloria, en av "mina bobbyhillsvalpar", debuterade i utställningsringen tillsammans med sin matte Jeanette. Gloria fick mycket bra kritik och ett hederspris, men så är hon ju också en väldigt söt liten tik.

Tungels Timjan har också debuterat på inofficiell utställning i Falun där hon blev BIR-valp, och där hennes storebror Tungels Olvon tog vuxen-BIR:et och slog flera champions! Visst är vi lite malliga...

25 mars. Telefon från veterinären: Bina har inte Cushing, värdet var helt ok. Är det då bara en fix idé detta, att hon ska vräka i sig vatten?

Lillan är specialist på Silly Faces, här nedanför är bara några av alla hennes miner (hon kan många fler).

Idag är det aprilväder, sol och hagel om vartannat, och en kall vind över ängarna. Men vinden gör åtminstone att det torkar upp lite!

24 mars. På söndag är det pudelpromenad igen. Ängarna är översvämmade och Rösjöns is också, så vi kommer att gå över berget där det är torrt och fint att gå - men tyvärr inte möjligt att komma fram med barnvagn.

Julias bror Jonathan har varit på besök idag - vilken underbart fin liten pudelpojke, precis hur go´ som helst och så väldigt lik sin syster!  Man blir störtkär bara man ser honom.


Julia och Jonathan

Senaste veckan har vi haft besök av fyra "gamla valpar": Sham, Sorrel, Nejlika och Jonathan, allihopa lika trevliga, väluppfostrade och välskötta - tack för såna fina valpköpare!

23 mars. Igår tog jag med Robin till Brukshundklubben igen. Och det var ingen succé precis. Förra gången vi var där fanns inte en kotte på lydnadsplan och då var han en lydig ängel, men igår var det fullt med stora hundar som tränade, bland annat budföring. Att se alla stora hundar springa i full fart var mer än Robin mäktade med, så han gick upp i sitt mörka skall och var väldigt svår att få kontakt med. Korta stunder kunde han koncentrera sig på mig, men sedan gick han igång igen. Usch ja, vilken byfåne han är, allt är nytt för honom och han måste lära sig allt från början, precis som en valp. De tidigare proven jag utsatt honom för har han ju fixat väldig bra, så jag har fortfarande hopp om att han ska kunna bli en välfungerande hund i alla lägen. På söndag är det pudelpromenad, så då blir det lite socialträning för honom igen.

Men det börjar bli en smula jobbigt med två stora valpar i huset, Tessan är ju bara sju månader och behöver också sin beskärda del av uppfostran. Och de två tillsammans lever rövare kan jag lova. På promenaderna försöker vi undvika att möta andra...

Många undrar hur Bina mår. Hon mår alldeles utmärkt, hon är precis samma pigga och glada Bina som alltid, men eftersom hon dricker mer än normalt ville jag ändå kolla upp henne. Diabetes har hon inte. Cushings sjukdom kan man ha i många år utan att må särskilt dåligt, och om det är det som är felet så är det lätt att åtgärda med medicinering.

22 mars. Igårdagjämningen.


Robin & Co

21 mars. Vårdagjämning! Idag har Bina varit tre gånger hos veterinären för blodprov. Man tar första provet, ger medicin, efter fyra timmar tar man ett prov till och efter ytterligare fyra timmar ett sista prov, för att kontrollera halten av cortisol och hur den förändras av medicineringen. I slutet av veckan får vi svaret. Bina är otroligt tålig och snäll och sitter blick stilla och håller upp tassen när hon tappas på blod - men så är de också väldigt duktiga på att stickas där, hos vår husveterinär!

Robin fick följa med vid sista provtagningen för att socialträna lite och han uppförde sig jättebra - efter första skallgivningen... När han blir lite stressad löser han problemet med att gå upp i skall, men det går snart över. Sedan hälsar han glatt och visar upp sina två konster: sitta vackert och räcka tassen. Efter veterinärbesöket var vi och miljötränade lite i stallet, och det var samma sak där: först skallgivning, sedan vänligt intresse. Hästarna var fina, tyckte han.


Robin har tagit över Emils stol

Robin har ännu inte hittat sin rätta nya familj. Han får ju inte bli kvar här för länge, så jag hoppas att det löser sig snart.

19 mars. TV-kväll med Robin. Han är en väldigt rar och kontaktsökande vovve som gärna sitter i knä.

Har läst ut "Igelkottens elegans" av Muriel Barbery. Om du vill läsa några av de värsta fördomar som finns om pudlar kan du läsa  kapitlet "Pudeln som maskot" på sidan 38 (i pocketupplagan). Det var på vippen att jag lade ifrån mig boken av rena ilskan, men sedan blev den rätt bra ändå när man väl kom igång, trots allt filsoferandet.

18 mars. Robin är hos oss igen. Den här gången kommer han inte att flytta tillbaka och nu hoppas vi bara på ett nytt, aktivt och kärleksfullt hem till honom. Och i vårt vardagsrumsfönster har våren kommit!

17 mars. Jag blir förtvivlad - ja verkligen: förtvivlad - när jag får se en pudel som ser ut som en uteliggare och som luktar som en sådan och som har så mycket päls i ansiktet att pälsen skymmer sikten för hundstackarn. En pudel får aldrig vara smutsig, en pudel får aldrig vara tovig, en pudel får aldrig vara orakad i ansiktet... ja det gäller ju förstås för alla pälshundar! Om man inte orkar bada sin vovve åtminstone en gång i månaden ska man nog inte välja en pälshund, utan köpa sig en släthårig foxterrier eller kanske en tax. Om man alls ska ha någon hund.

Här finns lite tips för den allra mest grundläggande pudelvården! Sedan finns det otaliga kurser man kan gå om man vill ta hand om sin hund på ett bra sätt.

16 mars. Bina har varit väldigt törstig på sista tiden och eftersom värdet på hennes urinprov inte var helt i ordning så ska hon till veterinären på måndag för vidare provtagning. Hon är pigg och glad men vi vill ändå kolla upp henne lite extra, hon är ju 14 år gammal. Fast det tror hon nog inte på själv, vår lilla busiga gammelmormor!

Undrar hur Robin har det.

15 mars. Duktiga duktiga Robin! Igår kväll åkte vi ut till Danderyd-Täby Brukshundklubb, han och jag. Eftersom han blev rädd för en colliehane i skogen härom dagen tänkte jag socialträna lite och se vad han tycker om hundar som inte är pudlar. Men tyvärr var där inte en enda kotte, så istället passade vi på att träna lite lydnad. Och maken till uppmärksam och läraktig vovve har jag sällan sett! Gå fot, sitt, sitt kvar, ligg, ligg kvar, inkallning, apportering, hopp över hinder och hopp-apport - allt gick som en dans med en hund som bara sökte kontakt och sa "Jaaa, vad vill du att jag ska göra nu?". Underbart!

Idag ska Robin och jag åka Tunnelbanan till sta´n för lite miljöträning och i eftermiddag kommer Alison och Klas hit för att titta på honom.

Våren har kommit till Skarpäng, i rabatten blommar snödroppar och krokus. Och gatorna inne i Stockholm är torra, på Hötorget säljer man påskris, på Konserthustrappan sitter folk och lapar sol och överallt sitter man och fikar på uteserveringarna!

Jaha. Så var det med det. Efter en väldigt trevlig stadsrundtur tillsammans med Robin, som uppförde sig perfekt: glad, nyfiken, orädd och social i T-bana, rulltrappor, hissar och stadstrafik kom vi tillbaka hem igen och jag var väldigt nöjd; han kan bli en perfekt "Nötknäpparhund" när Julia gått i pensíon så duktig som han är, tänkte jag. Då ringde telefonen och en ledsen robinmatte bad att få komma och hämta hem sin hund igen. Efter en kvart var hon här och nu har Robin åkt tillbaka till sin matte och husse. Tablå.

13 mars. Robin, omplaceringshunden, gästar oss idag. Han är en så go kille, uppmärksam och kärvänlig. Man kan se att han verkligen anstränger sig för att bli omtyckt, och det blir han, av alla. Ute i skogen håller han fin kontakt och kommer direkt på inkallning, och mot tikarna är han precis så underdånig som en ung pudelpojke ska vara. Han blir inte svår att placera om.

På eftermiddagen kom barn och barnbarn (bara de tre äldsta pojkarna saknades) hit på middag och Robin uppförde sig perfekt, inga problem med barn där inte! Nu på kvällen är han rätt trött och har parkerat sig i Tessans babykorg. Att han får plats där fattar jag inte!


Elsa, Emma, Mimmi, Mio
och Robin

Äldst och yngst:
Sara och Teo

12 mars. Det är vår! Det kluckar, sorlar och porlar och fåglarna har börjat bygga bo. I natt kom en stor råbock in på tomten, han var så stor att jag först trodde det var en älg. Han gick länge omkring och betade under äppelträden där fjolårsgräset börjar titta fram, med sin stora hornkrona nästan uppe bland grenarna. Sedan stegade han långsamt iväg över granntomten. En vacker syn. Snart kommer väl hinden och lägger sin unge i buskarna på Vivis tomt, som hon brukar.

Robin har fått några förfrågningar som jag funderar kring. På eftermiddagen idag var jag och hämtade honom, för att ha honom några dagar och testa honom lite, se hur pass lydig han är, hur han fungerar ihop med småbarn, eventuell skotträdsla och lite annat. Att han är go och snäll vet jag ju redan.

Och - hoppsan - han är både nerklippt och kastrerad. Så någon avelshanne blir han ju inte. Men rar är han!

10 mars. Önskar att jag kunde ta hand om Robin själv, men med fem tikar i huset som löper emellanåt är det ju ingen bra idé. Fotot nedanför är från Pudelklubbens utställning jag var på med honom, där han fick följande kritik av Kirran Lundwall:

"Maskulin hanne med elegant huvud, mörka ögon, korrekt bett och bra pigment. Tillräckligt vinklad överarm och bröstknappsläge. Stabil rygg, tillräckligt bröstdjup för åldern. Bra  kors, svans och knävinkel, fina fötter. Tät päls, ännu aningen mjuk. Rör sig bra med god resning och svansföring." Robin kan lätt bli utställningschampion, det tror jag verkligen. Och han är en väldigt go och rar hund.

Idag har lilla söta Angel 9 månader, en nätt liten dvärgtik med vacker aprikos färg, varit här för klippning. Men det är verkligen inte alldeles lätt att klippa en liten dam som än så länge har mycket mjuk valppäls och som inte vill stå stilla på klippbordet... Både pälsen och Angel bara lägger sig ner hela tiden.

8 mars. Internationella kvinnodagen. Och Fettisdagen. Det ska vi fira med att äta årets första semlor, pudeldamerna och jag! Dvs jag äter en hel, de får dela på en.

På eftermiddagen ringde Birgitta, en av våra tidigare valpköpare, och talade om att de på grund av husses sjukdom inte kan ha kvar sin hund, Tungels Robin Hood. Robin är Rhondas kullbror och två år gammal, en svart mycket vacker och mysig pudelpojke med mycket action. Han söker nu ett nytt hem, gärna hos någon som vill ha en go hund att "jobba" med, Robin vill ha roligt. Utställning skulle också kunna vara hans "grej"; jag har ställt ut honom en gång inofficiellt med bra resultat: 2:a Bästa Hanne.


Robin 9 månader

7 mars. Bina vräker i sig vatten som en törstig kamel, ibland så mycket att hon spyr upp alltihop på golvet. Om vi säger till henne att låta bli, går hon undan en stund, för att sedan smyga sig tillbaka och sörpla, precis som en smygalkis. Eller så går hon ut och äter snö i lönndom. Är det bara en fix idé eller har hon fått åldersdiabetes, undrade vi förstås. Så idag har vi varit hos doktor Bosse med ett urinprov (Bina kissar på kommando!) men diabetes har hon inte. Så nu skickas provet på analys för att utesluta att hon har fått Cushings syndrom. Men hon är pigg och glad, precis som vanligt.

Idag var vi och hälsade på hos Elvis & Co. Elvis (Tungels Daffling Daffodil, son till Leja och pappa till Julia) var som vanligt flitigt sysselsatt med vakthållning från vardagsrumssoffan. Här passerar ingen obemärkt.

Och Mingus (pappa till Molly, morfar till Rhonda) njöt av en härlig stund på klippbordet tillsammans med matte Barbro.

3 mars. En fundering. Kan det vara så att tonen människor emellan har hårdnat? Pågår ett skifte mellan den äldre generationen - som fick lära sig artighet, hänsyn och respekt för andra individer - och 70- och 80-talisterna, som vässat sina armbågar på dagis och fått sina egon uppblåsta av curlande föräldrar? Kan det vara så illa? Eller är det bara som jag har haft otur på sistone?

De unga männen är värst: tränger sig före i kön, tar sista sittplatsen i tunnelbanan, håller sällan upp en dörr för någon. Men det kanske också beror på att jag numera hör till de osynliga pensionärstanternas skara? Det var ju rätt länge sedan nu som killarna visslade efter mig på gatan...

Idag var det i alla fall inga sura skidåkare ute utan vi fick en härlig ostörd promenad. Och i rabatten börjar det våras!

Tessan roar oss med nya påhitt varje dag. Nu har hon kommit på att det är superkul att jaga solkatter, och allra roligast är när husse tar fram laserpekaren så hon får jaga "Pricken". Men man måste akta ögonen så inte pricken lyser in där! Här är en kort film med henne när hon står och väntar på "Pricken" och här en när hon jagar.

2 mars. Tessan är för galen. Hon har bitit sönder botten på sin urvuxna babykorg och sedan kryper hon in i den tomma ringen med alla fyra benen utanför, ibland med den gamla dynan som huvudkudde.

 

Härlig skidtur Rösjön runt idag! Strålande sol, absolut vindstilla, lagom kallt, gnistrande snö och perfekt skidföre. Allt kunde ha varit perfekt! Men lite smolk i glädjebägaren kom det ju - i form av en ungherre på skidor: "Vet du inte att det är kopplingsförbud (haha, han menade väl kopplingstvång!) i skidspåren".

Fel, fel, fel, min unge man! I preparerade skidspår är det kopplingstvång (om man alls får ha med sig hund i spåret) men på Rösjön får jag åka med hur många lösa pudlar jag vill. Men det sa jag inte, bara: "Åk vidare nu är du snäll, så jag får lugn och ro", (pudlarna blev förstås väldigt upprörda när en främmande man skällde på deras matte, och skällde tillbaka) och det gjorde han faktiskt efter en stund.

De här testosteronstinna medelålders hannarna som tränar för Vasaloppet eller vad det nu är, de är de värsta surkärringar som finns. Trist, ett sånt här möte kan nästan förstöra en i övrigt härlig skidtur. Om jag skulle bli så där arg av att åka skidor skulle jag låta bli att åka skidor.

Alla våra vanliga fina promenadstigar i skogen är omgjorda till skidspår och vi hundägare får snällt trampa upp nya stigar i djupsnön. Men då och då tvingas man tyvärr att korsa ett skidspår, och det är ett farligare äventyr än att korsa en järnväg. Man kan få stå länge och vänta på att kunna passera. Tåget hörs åtminstone när det kommer!

På promenaden härom dagen kom ett par barn emot oss med utsträckta händer för att klappa vovvarna, och Bina gick sin vana trogen emot dem med viftande svans för att hälsa, lugnt och fint som alltid. Då kom pappan: "Håll reda på dina hundar!" - "Jag såg att barnen vill hälsa och tänkte, att det kan de väl få då." - "Då misstog du dig." Vad ska man säga om sånt? Stackars barn. Och stackars pappa. Det kan ju inte vara kul att vara så där sur. Men för det allra mesta möter man ju faktiskt glada och positiva människor som tycker vovvarna är söta och gärna vill hälsa och prata med dem!

Nästa gång jag möter en sån där surkärring tror jag att jag tar upp kameran, tar ett foto och hotar med att anmäla honom för sexuella trakasserier.

1 mars. Idag är det ett år sedan Marianne Jading gick bort och vi åkte och hämtade två små tikar och deras valpar. Vi tänker lite extra på Börje idag.

Besöksräknare

Copyright © Annika Tungel, Tungels Pudlar 2000
2013-10-23