Tungels

Uppfödning av svart och brun mellanpudel
Pudelns kärna: hjärta och hjärna

Hänt i Hundgården 21

En strictly-dog-blogg, januari 2011


Gott Nytt

2011

Till februaribloggen!

31 januari. Idag sjunger vi för lilla söta Molly, som fyller fem år idag!

Lejan är pigg och alert idag igen. På promenaden idag galopperade hon glatt omkring tillsammans med de andra och jagade löv. En helt annan hund än igår.

30 januari. Sol, nollgradigt, nästan vindstilla och is på sjön - kan det bli så mycket bättre? Vi försökte räkna pudlarna på dagens pudelpromenad - men det är nästan omöjligt att räkna alla glada pudlar som rusar runt runt och leker, i full fart. Men upp emot 40 stycken var det allt. Vi promenerade på isen till Rösjöns norra ände, och många mötande var det som stannade och fotograferade alla pudlarna. Vi fikade vid Sollentuna kommuns dagkoloni innan vi gick tillbaka, mot solen och med vinden. Härligt!

Leja hade det jobbigt på pudelpromenaden idag. Det blev för mycket för henne med så många människor och lekande hundar och hon blev väldigt förvirrad. "Var är min matte nu då?". Det är inte lätt när man både ser och hör illa. Och att gå i koppel har hon länge tyckt illa om. Så vi måste ju fråga oss hur mycket glädje Lejan har av livet nu. På promenaden igår var hon pigg och helt med, men dagsformen varierar. Är vi själviska som vill ha henne kvar?

29 januari. Matteo, vårt senaste (och nionde) barnbarn döptes i Eds kyrka idag, med Sara som gudmor. Här är Katarina och Tomas med barnen Markus, Max, Melina, Mio och Matteo - vilken storfamilj!

28 januari. HURRA! ÄNTLIGEN! Äntligen har de plogat på Rösjöns is! Det har vi längtat efter länge. På söndag blir det pudelpromenad på isen!

Tessan och jag har miljötränat idag - vi har åkt hiss och tunnelbana och promenerat från Östermalmstorg till T-Centralen bland alla människor och all trafik, och gått inne i PK-huset och NK. Nu sover fröken i sin korg, trött av alla nya intryck.

Och Julia blev så sur för att hon inte fick följa med så hon kissade en stor pöl på mattan. Pudlar kan.

27 januari. Dalapudlarna Olle (Ebbas son Oleander) och Tuva (Julias dotter Timjan) har varit på besök hos oss idag. Det är alltid lika härligt att få besök av de fyrbenta "barnbarnen" och få se att de mår bra och har det bra!

Mamma Julia undersökte noga sin dotter Tuva innan hon satte igång med att fostra henne, som en riktig pudelmamma ska göra. Men Tuva blev inte ledsen för det. Olle, däremot, blev väldigt förskräckt över det våldsamma mottagande han fick av alla pudeldamerna och satte sig först i ett hörn och såg stukad ut. Men efter en stund fann han sig och blev "tuppen i hönsgården", sprätte omkring och försökte imponera på tikarna.


Olle

Tuva före

Tuva efter

Tuva och Olle

25 januari. Julia sex år,  och Tessan fem månader, mor och dotter. Två av världens finaste pudeltjejer.

Och lilla Lejan är pigg och glad som en ung hund igen. Kanske hade hon fått en liten stroke när hon var så vissen kring julhelgerna? 16 år är ju ingen ålder på en pudel, eller? "Tycker i alla fall jag" sa Leja.

24 januari. Brinner det i skogen? Vilken fantastisk solnedgång! Och dagarna blir bara längre och längre!

22 januari. Ett fint lager nysnö har kommit under natten, väldigt välkommet eftersom den gamla snön fått en ful grågul färg under de sista dagarnas töväder. Här var massor av spårstämplar ute på tomten på morgonen: rådjur, hare, räv, katt, möss, fåglar och ekorre. Vilken trafik här måtte vara när vi sover!

Igår hade vi besök av vacka Lobelia, den lilla tiken som fick en så lyckad omplacering för några år sedan. Hon är väldigt lik Julia, men så har de ju också samma pappa (Tungels Dazzling Daffodil) och deras mammor Ebba och Elsie är kullsystrar. Så deras gener måste vara nästan identiska.


Lobelia kl 14.00

Lobelia kl 17.00

20 januari. Från Penny i Norge har vi fått underbara foton. Pudellivet i Norge verkar väl helt ok, eller hur?


Foton: Gro Österhus

19 januari. Har lite dåligt samvete för hundarna som har ganska tråkigt så här års, frånsett en timmes skogspromenad och några småsvängar ute händer inte så mycket för dem. Jag är säker på att Elsie drömmer om eftersöksträningen, Bina saknar agilityn och Julia längtar tillbaka till operascenen. De övriga tre klarar det nog bättre: Leja är rätt nöjd med att ta det lugnt och småflickorna leker mycket inomhus med varandra. Men till våren ska det bli ändring, då ska här aktiveras!


Elsies favoritsyssla

17 januari. Tillbringat en hostig helg i soffan tillsammans med en bra bok (Torgny Lindgrens "Minnen") och sex pudlar. Plus Sara och Ingemar, förstås. Rätt angenämt, faktiskt - man blir ju så uppassad när man är lite sjuk!

Tessan, den långa räkeln (tänker hon bli en storpudel?) har vuxit ur favoritkorgen men det löste hon galant. Om man biter sönder botten kan man drapera sig i resterna och lägga de långa benen utanför. "Elegant, eller hur?" sa Tessan. Fast hur bekvämt kan det vara, egentligen?

Från Operan kommer meddelande att de kanske spelar Nötknäpparen igen nästa jul i alla fall. Antagligen bara för att de har fått ha så fina pudlar tänker jag. Den som lever får se.

14 januari. Förkyld. Hur tusan man nu kan bli det när man har tillbringat hela veckan i det varma klipprummet, i stort sett isolerad från allt mänskligt liv? Smittad av en pudel?

Håller nu tummarna för att man snart kommer fram till ett beslut om ett nytt operahus. IKEA:s presstaleskvinna uttryckte sig i mitt tycke urdumt när hon sa "Folk som går på Operan tillhör inte vår primära målgrupp". Vaddå fördomar? Många går väl både på Operan och handlar på IKEA? Operan är både Folkligt, Festligt, Fullsatt, precis som gamla Nalen på sin tid. Ingvar Kamprad är god för 327 miljarder kronor (smaka på det!) och kunde gott skänka någon miljard till nytt operahus. Precis som H&M:s chef borde kunna göra. Med flera potentater!

Metropolitanoperan hade FEM HÄSTAR på scenen i "Flickan från Vilda Västern", som vi såg på operabio härom sistens, men Stockholmsoperan kan bara husera en liten pudel. Upp till kamp för ett nytt operahus!

Fast nu har jag ju frångått min princip om "strictly dog blog". Det ska inte upprepas.

12 januari. En av världens finaste små pudelflickor, vår "halvfodertik" Tungels Rhonda, har varit här idag och blivit badat och klippt. Klok, glad, vacker - vad mer kan man önska av en liten hund? Under det här året hoppas vi att hon kommer att få en kull valpar här hos oss.

11 januari. Love (Bobbyhills Find Love, vår halva pudelpojke, Lillans "storebror") har varit här idag för klippning. Han är verkligen en söt och trevlig liten dvärgpudel - vi hoppas att han kommer att få bli pappa i framtiden. Och så har Lejan fått ett välbehövligt bad. Det märks verkligen att hon uppskattar att bli ompysslad.


Love före...

Love efter...

och Lejan efter badet

Lilla söta Lejan!

10 januari. Tussi Tussilago (Tessans lillasyster) was here!


Före...

... och efter

9 januari. Idag har vi haft besök av Timmy (Julias son Tungels Timotej), en härlig liten pudelkille med ständigt viftande svans. Pudeldamerna blev överförtjusta: en stilig ung pudelherre man får tukta! Men Timmy tyckte det var rätt ok att bli lite "uppfostrad" - och väldigt kul att få busa ute i snön med syrran.

Timmy är nu nästan 35 cm hög (2 cm mer än Tessan) och väger 6 kg (precis som Tessan). De är även för övrigt väldigt lika varann, med välskurna huvuden, bra kroppar och svansar, fina vinklar och bra pälskvalitet. Och lite för korta öronlappar.

Charlies dotter Minou - Tip-Tops Princess Mononoke - har den här helgen blivit både estnisk och lettisk utställningschampion. Stort grattis!

7 januari. Elsie har varit hos veterinären idag och fått öronhåren bortplockade. Stackars Elsie, det är inte lätt att ha jättelurviga öron med hår som sitter jättehårt och dessutom vara sjåpig, nej förlåt Elsie, ha en låg smärttröskel heter det ju. Så det blir att åka iväg till Bosse och få lite narkos inför varje öronrensning. Tessan och Lillan däremot njuter när de får öronen plockade; tänk så olika det kan vara.

Leja hänger fortfarande med. Emellanåt verkar hon alldeles "borta", däremellan är hon väldigt glad och lekfull. Hjärnan är en konstig apparat.

4 januari. Lillan fick panik ute idag. Och jag också, först. Det såg ut som om hon fick kramper, hon krökte sig dubbel med bägge framtassarna runt huvudet och sprattlade, helt skräckslagen. "Nu får hon andningsstillestånd" tänkte jag, "här gäller det att snabbt göra en Heimlichmanöver". Jag plockade upp henne och rusade in i huset (det här hände ute på tomten).

När jag hade lyckats bända upp hennes käkar hittade jag en liten pinne som hon lyckats bita av så att den hade fastnat mellan kindtänderna, uppe i gommen. Lätt som en plätt att åtgärda när jag väl fått tag i den!

Det här var inte första gången detta har hänt någon av våra hundar och sånt här händer nog lite då och då.

"Men Lillan, du vet väl att du ska gå till Matte direkt om något sånt där händer?"

3 januari. Vår lilla Leja har åldrats flera år under helgdagarna. Hon ser dåligt, hör illa och är väldigt vilsen och bortkommen, hon sover länge på morgnarna och har väldigt svårt att komma "upp till ytan". Hon står stilla långa stunder och bara stirrar rätt in i väggen och verkar alltmer dement. Hon krockar med dörrar och har svårt att klara trappan och är nöjd bara när hon får ligga i mitt knä och sova. Bina är arg på henne och morrar åt henne hela tiden (Bina är ju flockledare nu), men de två små är väldigt gulliga och pussar tröstande på Lejan så fort de kommer åt. Det är svårt att se Lejan så ledsen och orolig.

Så i morse ringde jag vår veterinär och bokade tid för Lejans sista resa.

Men på dagens skogspromenad var hon så pigg och glad, hon sprang glatt och lekte med de andra, rullade sig i snön och tiggde godis. Jag försökte intala mig att "det är ju fint att hon är glad sina sista stunder i livet". Men det gick inte så bra. Så jag ringde återbud till veterinären. Det är svårt att veta när det verkligen är dags att låta en älskad gammal hund få gå till sina fäder.


Leja

Godis!

Vid Rösjön

Så nu är Leja kvar i flocken ett tag till, 15 år och 10 månader gammal.

En liten filmsnutt från dagens promenad finns här.

2 januari. Gott Nytt 2011 önskar vi alla i hela världen. Hur det nu ska gå till. Den viktigaste och kanske enda nyårsönskning man kan ha - utöver hälsan till alla nära och kära - är väl fred på jorden? En rätt fåfäng önskan.

Annandag nyår. Barn och barnbarn har rest hem efter nyårsfirande och Operabesök och friden lägrar sig nu i huset. Igår gick de sista två föreställningarna av Nötknäpparen av stapeln - eftermiddagens föreställning med Rhonda i huvudrollen (tycker ju i alla fall vi att det är) och kvällens med Julia som Lille Prick. De har varit så jätteduktiga bägge två och har fått så mycket beröm för sitt mod, sin lydnad och sin glädje på scenen. Det är verkligen roligt! Julia har trivts så bra på scenen att hon inte velat passa sin sorti... hon har blivit "döv" för mina instruktioner och tagit sig en extrasväng då och då för att dansa lite till med sina kolleger. Lite retfullt för mig, men rätt kul ändå.

Som en liten extrakrydda fick Julia på sig ett alldeles nysytt schabrak (Kostymavdelningen sydde det faktiskt under föreställningens gång) med texten "Gott Nytt" på ena sidan och "2011" på den andra, att ha på sig i applådtacket. Och trots att täcket var alldeles för stort lyckades hon faktiskt få upp sin svans när hon tackade publiken för alla applåder.


Med Andrea och Jens efteråt

Efter 15 år tar nu den här föreställningen paus och kommer inte att spelas nästa jul. Flera backstage-bilder från kära gamla Nötknäpparen finns här. Och en filmsnutt här.

 

 

 

 

Besöksräknare

Copyright © Annika Tungel, Tungels Pudlar 2000
2013-10-23