Tungels

Uppfödning av svart och brun mellanpudel
Pudelns kärna: hjärta och hjärna

Hänt i Hundgården 31

En strictly-dog-blogg, december 2011

31 december. Nyårsafton. Smällandet har börjat ute och vi är så tacksamma för att vi inte har någon skotträdd hund. Vi har haft två skottberörda hundar genom åren (collien Sorrel och schäfern Anja) och det är en veritabel pina för både hund och ägare. Jag undrar hur det går för alla vilda djur i skogen, är de livrädda ikväll?

Tessan och jag har varit i sta´n idag; i Kungsträdgården, Gallerian, NK, Kungsgatan, Hötorget, Drottninggatan, Centralen. En stor upplevelse för en bonnhunn från landet! Tessans ögon blev stora som på hunden i sagan om Elddonet - allt måste registreras och processas i den lilla pudelhjärnan. Inte lätt för en liten ADHD-pudel, men kul var det i sta´n i alla fall!

Trixie, en söt liten dvärgpudeltik ägd av en god vän, har förolyckats idag. Sådant gör att vi tänker lite extra på hur bra vi har det så länge som vi har alla i flocken kvar, friska och glada.

Nu vill vi önska alla ett riktigt gott nytt år, allt gott inför 2012!

Och så tar vi nytt blad, för nytt år!

30 december. Idag sken solen på oss och det var någon minusgrad, men den krusiga kristallhinna av is som låg på Rösjön i förrgår som ett vågigt vattrat sidentyg har nu gått sönder och blåst in i drivor till stränderna.

För whippeten Noah som sedan i februari varit på rymmen i Rösjöterrängen är det ju bra att kylan inte varit så sträng än så länge och alla som letar efter honom hoppas förstås att han ska komma hem till sin matte innan det blir lika kallt som förra vintern. Jag tittar alltid efter honom när jag går i terrängen vid norra sjöändan.

Rhonda har haft sin sista föreställning av Nötknäpparen för säsongen ikväll, och det gick som vanligt alldeles förträffligt, hon är så duktig! På tisdag har Julia sin avskedsföreställning och vi hoppas att den ska gå lika bra som det gjorde senast.

Tossiga Tessan roar fortfarande sig själv och alla andra med sina knäppa påhitt med sin gamla urväxta trasiga babykorg. Inte ser det väl särskilt skönt ut? Men det tycker uppenbarligen hon. Och att gå omkring med den som en sjal om halsen, en simring runt magen eller bara löst hängande på rumpan är också kul.

Prinsessan Lillan föredrar för sin del en mera komfortabel hundkorg.

28 december. Så här i årets "sista skälvande minuter" tänker jag tillbaka på året som snart har gått. Det har varit ett bra år för oss i Hundgården, även om valplådan har varit tom.

Att lilla Lejan måste lämna oss den 4:e februari vid nästan 16 års ålder var förstås en väldigt stor sorg för oss men det var dags för henne att få somna in. Hon var frisk till kroppen men huvudet ville inte riktigt hänga med (hundar blir dementa precis som människor) och hon var ingen glad hund längre. Vi saknar henne mycket.

Lejan och alla de andra fyrfota familjemedlemmar som funnits i vår hundgård genom åren kan man se här.

Bina blir snart 15 år men är fortfarande lika pigg och lekfull som alltid, och hon har särskilt roligt tillsammans med sitt barnbarnsbarn Tessan, som hon tillåter precis vad som helst. I hundflocken är det bara Tessan som får göra precis vad hon vill för sin gammelmormor och de leker mycket tillsammans.

Tessan, den yngsta av våra tikar, är en riktig vilding med hur precis mycket energi som helst och vi undrar om hon inte har lite ADHD eftersom hon är så vild och galen. Hon har gått en kurs i allmänlydnad, med klent resultat kan jag tycka. Men hon är väldigt rolig, alltid lika glad och en väldigt kelig och mycket snäll hund.

Tessan och Lillan har gått på utställningsträning hela våren och försommaren. På sitt unga livs första utställning i Visby i augusti blev Tessan sedan Bästa Mellanpudel och på Öland veckan därpå kom hon tvåa bland tikarna. Lillan beslöt sig också till min glädje för att visa upp sig från sin bästa sida den dagen, blev näst bästa tik bland toypudlarna och slog flera fina tikar. Det var nästan ännu roligare än Tessans cert!

Den rara genomsnälla Elsie har fått gå på agility i en träningsgrupp hela våren, och det är verkligen inte hennes fel att vi inte har varit ute och tävlat. Elsie är jätteduktig, uppmärksam, orädd och snabb, det är matte som inte riktigt orkar hänga med i svängarna.

Julia har för fjärde julen i rad visat framtassarna som "Lille Prick" i baletten Nötknäpparen på Kungliga Operan och har klarat den svåra uppgiften med den äran, trots en del incidenter på scenen som skrämt henne. Men en tapper liten pudel som hon kommer tillbaka igen med svansen i topp! Bra gjort Julia! På Operan tror de att hon är "Sveriges lydigaste pudel". Hmm - de skulle se henne här hemma...

Även vår lilla fodertik Rhonda har med den äran spelat "Lille Prick", hon och Julia har kört varannan föreställning. Det var Rhondas andra säsong på operascenen och hon är verkligen jätteduktig, så trygg och så glad på scenen.

Vår halva mellanpudelpojke Love har ställts ut med godkänt resultat ("Very Good" med fin kritik, trots nerklippt päls). Han har också HD-röntgats, eftersom hans höft var sned efter benbrottet när han var valp. Höfterna var nu perfekta, HD-status alltså A. Han är även ögonlyst utan anmärkning. Så nu får vi se om Love får bli pappa så småningom.

27 december. Satt och bläddrade bland gamla hundfoton, och har man sett så lika Tessan och hennes mormor Ebba är! Som gjutna i samma form.


SUCH Tungels Evergreen Ebony - Ebba


Tungels Tusensköna - Tessan

26 december. Så var julhelgen slut för den här gången. Det är alltid lika kul att se pudeldamernas förväntningar när julgranen kommer på plats - de är minst lika förväntansfulla inför julklapparna som barnbarnen. De går runt granen och undersöker om inte deras julklappar redan ligger där, men det gör de ju inte.

Men eftersom vi har tomtar i våran gran så låg där framåt kvällningen varsitt väldoftande paket till alla fem pudeldamerna.

På juldagen var det, precis som vanligt, en trivsam pudelpromenad och trots att det var ganska trist gråväder på morgonen kom det upp emot 20 pudlar - påtagligt många klädda i overall. Och när vi hade fikat kom solen faktiskt fram!
Julaftonsmorgon! Det man önskar mest av allt är ju förstås fred på jorden, men det är väl att ta i. En stor Julkram till alla vänner - och alla andra!

22 december. Da´n före da´n före doppareda´n! Kokat och griljerat julskinkan (från en glad ekologisk gris hos Roslagsbonden), gjort Janssons Frestelse och slagit in julklappar, imorgon kommer julgranen in.

Så många fantastiska elektroniska julkort som kommit, från "våra valpar" och andra pudelvänner!

21 december. I årets julskyltning på NK-varuhuset står den här fina pudeln.

Och snön ligger än så länge kvar... vi håller tummarna för att vi ska få en vit Pudelpromenad på juldagen!

19 december. Julias näst sista (?) föreställning på Nötknäpparen gick superbra, med en väldigt glad och stolt vovve som tackade för alla applåder med hög svansföring. Det var så roligt att se henne, och se hur nöjd hon är med sig själv. Nog vet hundar när de har gjort något bra! Säsongens sista föreställning är den 3 januari och nästa år vete katten om vi orkar vara med. Det tar på gumkrafterna.

Penny och familjen har rest hem igen efter några dagar med shopping, julmarknad och diverse musei- och operabesök i Stockholm. Det är så roligt att få träffa en av "våra valpar" och se vilket härligt liv hon lever, så glad och så oändligt älskad av hela sin familj.

Marianne kom hit idag och visade två av sina ljuvliga dvärgvalpar. Få se om inte en av dem rent av får flytta till Norge så småningom.

Snön ligger fortfarande kvar och temperaturen sjunker ute, på kvällspromenaden knarrar det under fötterna.

17 december. Hurra, det snöar!!! Nu ber vi bara om lite lite minusgrader också, så snön ligger kvar!

 

Lilla Penny (dotter till Elsie och Ivar) och hennes familj har kommit hit från Norge för att gå på Nötknäpparen imorgon. Line Marie, som själv är en duktig dansare, ska följa med Ann-Christin och se Rhondas föreställning "från sidan" imorgon eftermiddag, och sedan ska hela familjen gå på föreställningen på kvällen. Hoppas Julia är på sitt bästa humör då, de senaste gångerna har hon ju varit jätteduktig. Imorgon är det hennes näst sista föreställning, men det vet ju inte hon!

14 december. Matteo har somnat i hundkorgen.

13 december. Lucia. "Förr i världen" var Luciakronan klädd med färskt lingonris på morgonen, för att användas av mig (på 50-talet) eller Hélène (60-tal och 70-tal) eller något barnbarn (90-tal). Nu tittar vi på Lucia på TV. Lite trist är det allt, det var ju som bekant bättre förr. Som tur är har Sara kommit för att "fira" med oss.

För övrigt har jag firat Lucia genom att klippa två hundar, Eros och vår egen Bina.

Ett stort GRATTIS till vår lilla Julia, som idag uppnår den vördnadsvärda åldern av sju år, tidigare den ålder då man som hund blir "Veteran" (nu är det åtta år). Och grattis även till James Grieve och Jonathan, hennes två svarta brorsor!

11 december. Annie har rest hem till Arvidsjaur igen med sina vovvar. Vi saknar dem redan, och Tessan tycker det är jättetrist att hon inte fick ha kvar sin lekkompis "Bebis", som hon har haft så kul med hela helgen. Och Zelda också, förstås.

Att ha åtta pudlar i huset (tio igår kväll när Rhonda och Love var här) är inga som helst problem, bara jättekul, i alla fall om de är så trevliga som alla de här hundarna. Zelda och Julia är lika som bär och jag har faktiskt tagit fel på dem flera gånger - fast Zelda är snällare än Julia (mer väluppfostrad). Nu känns det nästan tomt i huset, även om våran goa Poppy också är hos oss idag.


Vem är vem?

Hela flocken

Hejdå, Bebis!
10 december. Jag har nog världens duktigaste lilla pudel.  Tio minuter innan ridån till Nötknäpparen gick upp idag sa Julia bestämt "Jag vill inte vara med, jag törs inte" men när väl ouvertyren kom igång gick hon glatt in på scenen och sedan gjorde hon allt hon skulle, helt perfekt och med glädje. Hon till och med busade lite, hoppade upp på en stol på scenen och kollade vad som fanns på bordet intill. Då gick ett sus genom salongen. Hon var väldigt stolt och glad efter sina entréer, hon hoppade och studsade och det märktes verkligen att hon var nöjd med sig själv - det är ju så skönt när man lyckas! Och matte var självklart överlycklig också. Bravo Julia!

I sta´n var det otroligt rörigt idag, med mängder av folk och massor av poliser och flera helikoptrar som hovrade över Kungsträdgården, där en stor otäck demonstration hölls av högerextremisterna. Usch och fy, sånt vill vi inte se i vårt fredliga land.

Nu har vi  Annie, Zelda och Nidorinas Delibird (som än så länge bara kallas "Bebin") på besök hos oss. Bebin är nio veckor gammal, ursöt och jättetuff. En riktigt liten pärla, som Annie kommer att behålla hos sig. Lite avundsjuk är jag allt...

8 december. Lillan höglöper fortfarande men hon har tröttnat på Julias uppvaktning, det blev ju liksom aldrig någonting av det. Så nu har hon skaffat sig en ny partner, en som är väldigt stillsam och foglig. Frågan är väl om han är så mycket bättre än Julia.

7 december. Javars, Julia klarade dagens föreställning med godkänt betyg. Fast köksscenen ville hon inte göra, för där får man ju brödkavlar i huvudet. Så då rymde hon från scenen. Men Jörgen, som dansade Petters roll idag, gav henne mycket stöd och fick henne till slut att till och med vifta på svansen i applådtacket. Lite mera självförtroende har hon allt fått idag, så jag hoppas att vi ska klara av de tre föreställningar som återstår före jul med hedern i behåll.

Fick en rolig stickad pudel från dottern, visst är den fin?

Till helgen kommer Annie från Arvidsjaur med två av sina valpar, det ska bli så härligt att få pussa på valpar igen. Valparnas pappa är SUCH Tungels Ilex och mamma Nidorinaz Beautifly, efter SUCH Colandra Midsummer Knight undan SUCH Tungels Hibiscus. Finaste pudeladel...


Foto: Annie Forsenberg

6 december. Lilla fina Rhonda, vilken förträfflig liten Prick hon är! Glad och frimodig gör hon sin roll och med en primadonnas självsäkerhet tar hon emot publikens ovationer med svansen i vädret. Hon är så duktig! Julia blev jätteglad att träffa Rhonda i kulissen, men tyckte nog det var lite konstigt att inte hon själv skulle in på scenen. Men också väldigt trevligt att bara få vara där och bli klappad och få godis.

I pausen satt Rhonda uppflugen i ett fönster och beundrade utsikten över Strömmen och Kungliga Slottet.

Jag hoppas att lite av Julias scenskräck gick över idag. Imorgon är det vår tur.

4 december. Stackars lilla Julia, nu har hon fått nog av show business. På Nötknäppar-premiären i fredags fick hon - nästan - en brödkavel i skallen. Den föll från bakbordet med en skräll precis intill henne och rullade bullrande i full fart nerför det sluttande scengolvet. "Nej tack, nu vill jag inte baka flera pepparkakor" sa Julia och gick av scenen. Julfesten efteråt tyckte hon var måttlig rolig, men hon ställde ändå upp så gott hon kunde. På föreställningen igår satt tyvärr rädslan kvar och hon försökte smita ut så fort hon kunde. Det är verkligen synd om henne nu.

Det var väldigt skönt att komma hem igår kväll, till nybakta saffransbullar, ett glas vin, god ost och Trollflöjten på TV.

Lilla Rhonda däremot tycker det är roligt på Operan och gör ett jättebra jobb. Nu hoppas vi att hon ska förskonas från skrämmande upplevelser även i fortsättningen. På tisdag har Rhonda föreställning och då ska Julia och jag vara med och bara titta på. Sedan är det vår tur igen på onsdag.

1 december. Julmånad! Ute blommar det i rabatterna, precis som det ju faktiskt gjorde så här dags för två år sedan också. Adventsstjärnor och ljusstakar har kommit fram ur julkartongerna. tillsammans med en och annan liten tomte. Men jag ligger långt efter en av mina Facebook-kompisar som ställt fram 577 tomtar i huset (resterande 350 tomtar tog hon inte fram i år eftersom hon ska resa bort).

Jag mår nästan illa när jag ser alla människor som redan jäktar runt fullastade med julpaket. Vilket otroligt överflöd. Barnen får så många julklappar i en del familjer att man låter dem börja öppna paket redan på morgonen att för att de ska hinna med alla. Vart tar magin vägen undrar jag, magin när man samlas vid granen för gemensam klapputdelning av paket som är lackade och försedda med taskiga julrim? Själv skulle jag helst ge mina nio barnbarn klappar som ett träd i Sahara, en adoption av en chimpans i ett reservat, en get till en fattig familj i Afrika eller en peng till Läkare Utan Gränser. Men det vill de väl inte ha, barnbarnen.

Lillan höglöper nu och har utsett Julia som sin tillkommande. De är jättesöta när de dansar sin par(nings)dans. Men när Tessan kommer och vill vara med och leka flyger Lillan på henne, vilt morrande i diskant, och hoppar upp och biter henne i nosen. Och så fortsätter hon att dansa salsa med Julia.

 

Besöksräknare

 

Copyright © Annika Tungel, Tungels Pudlar 2000
2013-10-23