Tungels

Uppfödning av svart och brun mellanpudel
Pudelns kärna: hjärta och hjärna

Hänt i Hundgården 18

En strictly-dog-blogg, oktober 2010


Sex veckor - Timjan, Tusensköna, Timotej och Tussilago

Till bloggen från september

Till novemberbloggen

Ojdå, redan november...

31 oktober. Månadens pudelpromenad tillsammans med 27 pudlar, 1 cocker och 1 jättestor och jättesnäll bull mastiff. Plus 40 tvåbeningar. Det har varit en varm och skön höstdag, och regnet upphörde faktiskt någon timme före promenaden. Tessan Tusensköna tyckte det var härligt med så många nya kompisar och hävdade sig jättebra i det stora gänget, trots intensiv och emellanåt ganska hårdhänt uppvaktning av flera stora pudelgrabbar. Hon är verkligen en tuff liten valp!

Före promenaden tog jag på henne en fleeceoverall, men den tyckte hon var så fånig så den fick jag ta av henne igen. "En mellanpudel behöver väl inga varma kläder när det är 10 grader ute", sa hon. Och det hade hon ju rätt i.

Vi har haft en familjehelg tillsammans med våra "dalmasar", Hélène och Anders och barnen. Gissa om hundarna har blivit bortskämda med lek och kel!

29 oktober. Det blev väldigt tyst och lugnt i huset med "bara" sex pudlar. Tessan Tusensköna växte flera tum när syskonen flyttat och umgås nu mera vuxet med de andra tikarna, även om hon och Lillan rockar loss ordentligt emellanåt. Från de utflugna valparna kommer glada hälsningar. De håller just på att uppfostra sina nya ägare till att bjuda på godare käk än det trista torrfodret, och Timmy har redan lärt sin matte att laga riktig mat till honom, till varje mål. De andra två är på god väg, efter vad jag kan förstå. Duktiga vovvar! Jag vill inte heller äta torrfoder.

26 oktober. Det blev Timjan som fick bada inför flytt till "morbror Olle" i Falun. Ett svårt val: Timjan är väldigt lik Julia i samma ålder och Tusensköna är lik Ebba i samma ålder. Och eftersom vi redan har en Julia i huset men har mist vår Ebba, så fick det bli Tusensköna som blir kvar. Hjärtat fick råda. Så lilla Timjan flyttar till Anna-Christina och Johan i Falun, som redan har treårige Oleander (son till Ebba och Mingus) i sin flock. Timjan kommer att få det så bra i sin nya familj - kommer att bli uppassad som den lilla prinsessa hon är.


Bad

Fön och klipp

Färdig!

Lägg märke till
ögonfärgen på hundarna!

Nu är Tusensköna ensam kvar. Men Lillan tröstar och leker med henne.

En hälsning kom från Timotej via Facebook:
facebook  
 
 
Helena Dahlberg
Helena Dahlbergden 27 oktober 2010 kl. 02:32
Ämne: En liten hälsning från Timmy
Hej Annika!

Här kommer en liten hälsning från Timmy (han ligger i min famn medan jag skriver det här), som nu boat in sig ordentligt här :) Allt går verkligen helt otroligt bra! Han är glad, lyhörd, helt orädd och förstås jättebusig. Han hänger sig i allt som liknar en leksak, drar för allt han är värd och morrar som en hel best :). Vi uppmuntrar det, kampar mycket med honom och låter honom alltid vinna, så han börjar bli lätt vild på just att kampa. Precis det vi vill! Idag började vi dock begränsa lite och introducera "nej", för det blir lite knökigt att klä på barnen både innekläder och hela vintermunderingen med en valp hängandes i allt som en duktyngd ;P. Just kläder är inte ok att kampa med. Han verkar fatta galoppen snabbt. Fast vi övar fortfarande allra mest på att sova, det är så viktigt att kunna koppla av (jo, du vet, jag har ju haft belgare;)).

Han kommer hittills alltid när man kallar på honom och de gånger han skuttat efter katten ute (andra dagen hälsade de på varandra och sen dess gillar de varandra skarpt, Timmy viftar på svansen så vänligt han bara kan och Oskar stryker sig mot honom) så har han faktiskt också avbrutit och kommit direkt.

Timmy och Nimbus (jag har lagt in ett par kort under min profil på dem förresten) har verkligen funnit varandra nu och är så söta tillsammans! De leker lite (Nimbus är väldigt försiktig) ihop och sover ofta tillsammans på dagarna.

Från och med igår är hundarna är med bak i bilen när vi åker och lämnar och hämtar Yohannes på förskolan. Det blir fyra bilturer på 10 min vardera och så 10-20 min väntan i bilen. Oerhört avancerat blev det... Första gången pep han i kanske 30 sekunder från och med att jag startade bilen innan han somnade och sen sov han under hela lämningen och hela vägen hem igen! Likadant när vi skulle hämta och idag med, fast idag pep han inte alls utan lade sig direkt ned och somnade. De är så söta där de ligger ihoprullade tätt intill varandra och sover :)

Inatt var första natten som jag flyttade upp i vår säng och hundarna sov tillsammans i bädden bredvid sängen. Timmy vaknade några gånger och pep men lugnade sig fort när jag klappade om honom och bad honom lägga sig igen. Så lättlärd och trygg personlighet som han verkar vara så skulle jag tro att han sover tyst hela natten inatt.

Vi har gett upp torrfodret helt tillsvidare för vi fick verkligen ingen fason på det. Han får nu bara hemmablandning och äter äntligen som en (iofs mycket liten) häst med förväntan när jag gör iordning maten! *puh* Absoluta favoriterna är keso och rå blodpudding, men det mesta börjar gå ned. Kafomavit äter han som de är innan maten så då känns det lugnt på den fronten om han lämnar lite också.

Jag har ett par frågor om skötseln... Du skrev att alla hårstrån ska vara för sig, hela vägen ned till hårbottnen? Jag tycker att jag delar pälsen i små portioner och kardar noggrant hela vägen igenom, men när jag sticker ned fingrarna i pälsen så känns det fortfarande som tjockare lockar längst ner. Gör jag något fel eller ska det vara så?

Han får också lätt kladdkluttar som fastnar i håret precis framför ögonen. Först tog jag bort dem med en blöt tvättlapp men sen lät jag det vara för jag tänkte att det kanske blev värre om man var där och petade. Då blev kluttarna bara högre och högre så nu har jag tagit bort dem igen. Kladdar det lätt fast i pälsen/pälsen lätt irriterar så att det ingår i den dagliga vården att rengöra ögonen, eller sköter de det själva och han nu bara varit lite ovanlig rinnig? Jag vet liksom inte vad jag ska förvänta mig... Ingen av mina har man behövt sköta ögonen på men cavaliererna torkar man ju ögonen på varje dag utan att fundera mer på det... Så det är ju olika.

Det ska bli spännande att se vilken av tikarna det blev till sist :)

Kram, Helena
 

Läs också Kompis blogg, den är värd ett besök!

25 oktober. Ole, dole, doff, kinke, lane, koff...


Timjan

Tusensköna

Går här och tittar och tittar. Och fotar och fotar. Vilken av de här små söta tikarna ska bli kvar här och vilken ska flytta imorgon? De är ju precis lika fina bägge två. Ack ja. Vilka problem. Får väl behålla bägge två då ;)


Tusensköna

Timjan

Tusensköna

Timjan

Tusensköna

Timjan

24 oktober. Vi har fått foton från Saffran, nu snart sex månader gammal. Kul med pudelpäls i kramsnö!


Foto: Lotta Bergwall-Friberg

23 oktober. Det har kommit snö! Och valparna tycker bara det är härligt, fast de blir fulla med kramsnö i pälsen.

Igår flyttade vår härliga lillkille Timotej hem till sin nya familj, Helena och Kalle med sönerna Johannes och Benjamin, två hundvana och kärleksfulla små killar. Timmy kröp direkt upp i Johannes knä, som om han visste att det här var en av hans nya flockmedlemmar. I familjen finns också whippethannen Nimbus och katten Oskar, så Timmy - som han nu kallas - har fått en stor och glad familj.

Nu har vi bara två små pudelvalpar, Timjan och Tusensköna, kvar i huset och det är verkligen tomt. På tisdag flyttar en av dem, vilken det blir vet jag ännu inte. Det är ju så svårt att välja! Och någon fodervärd har vi inte hittat än.

I eftermiddags tog vi en promenad till Rösjön med hela vår flock, den första riktiga skogspromenaden för de små. De pep högt av förtjusning när de fick se så mycket vatten.


Ingemar med Timjan

Tusensköna

Timjan

21 oktober. Lilla bruna Tussilago har flyttat hem till Yvonne och Robert, Elsies "lilla familj" och Rufus matte och husse.  Rufus som så hastigt och sorgligt gick bort på själva midsommarafton. Vi önskar dem all lycka med den nya lilla familjemedlemmen, som vi ju vet kommer att få ett så bra liv tillsammans med dem. Elsie har lovat att komma och hjälpa till med valpfostran emellanåt.

20 oktober. Idag har valparna varit på sitt livs första veterinärbesök och blivit besiktigade, vaccinerade och chipmärkta. Självklart var de jätteduktiga alla fyra, och alla fick MVG av veterinären. Det känns alltid lika skönt när det är gjort och man vet att även den här kullen är frisk och sund, utan anmärkningar. Det är nu sista kvällen med hela gänget, det känns vemodigt. Men jag vet ju att de kommer att få det väldigt bra i sina nya hem.

Tänk vad valparna har roligt med balansplattan - en sådan borde varje valp få ha!


Tussi balanserar


Tusensköna och Lillan


Elsie och Bina

Ikväll har Barbro och jag haft kurs i vardagsklippning med åtta deltagare, pudlar i alla storlekar och åldrar. Det är jättekul att kunna hjälpa till med att förvandla pälsbollar till vackra pudlar. Elsies son Peppar var också där, men han var ju så snygg redan när han kom så det var inte särskilt mycket att klippa på honom. Bravo, Gun-Britt!


Tussilago, Timotej, Tusensköna och Timjan

19 oktober. "Valpvisning" för kolleger från fyra olika pudelkennlar. Trodde jag skulle få hjälp att välja vilken tik jag ska behålla, men icke. De är lika fina alla tre tyckte de. Liksom jag själv tycker, så det blir väl att räkna "ole dole doff" mellan de två svarta tikvalparna. Den bruna Tussilago är ju redan såld.


Cirran och Timo


Ann-Charlotte och Tusensköna


Börje och Tussilago

Ann-Charlotte och Timjan

Börje hade med sig Mimmi (Lillans mamma) och det var rörande att se hur glada de var att ses igen, Lillan höll på att spricka av glädje, "MIN MAMMA!". Nog känner de igen varann alltid. Sedan satt de tillsammans i mitt knä och bara njöt.

På eftermiddagen kom en liten pudel hit för bad och klippning. Den var väldigt långhårig men ren och välkammad och utan tovor. Men - klorna var alldeles för långa! En klo hade därför gått sönder och husse fick lov att boka tid hos veterinären för operation imorgon. HUR SVÅRT KAN DET VARA ATT KLIPPA KLORNA PÅ EN ENDA LITEN HUND VAR 14:E DAG ELLER SÅ, SÅ ATT HUNDAR SLIPPER SÅNT HÄR? Det är inte första hunden som kommit hit med brutna klor. Det är extremt farligt, det blir lätt infekterat och kan faktiskt leda till amputation!!! Hallå alla där ute: håll efter din hunds klor - om det hörs att hunden går på golvet är klorna FÖR LÅNGA!


Så här får det inte se ut!
Minst halva klon ska bort!

18 oktober. Vi har fått svar på obduktionen av Ebba. Hon hade ett hemangiosarkom, en elakartad cancertumör som sprids via blodbanorna, på mjälten. Sjukdomen är inte ovanlig hos schäfer, mindre vanlig hos pudel. Förekommer även hos människa. Ingen bot finns och även om man hade opererat bort hennes mjälte så hade hon bara haft 1-2 månader kvar att leva. Elsie hade alltså rätt, det var cancer.

17 oktober. Nu är det verkligen höst på riktigt. Badstegen på bryggan vid Rösjön är bortmonterad (inte för att jag tänkt bada mer i år, men ändå) och i skogen ligger stora drivor av gula löv; det är helt omöjligt att hitta en enda kantarell till. Men vi har svamp i frysen nu så det räcker.

I morse var gräsmattan täckt av rimfrost men dagen har varit varm och solig och valparna har varit ute större delen av dagen. De är redan åtta veckor, våra fluffiga pussiga små godingar. På torsdag flyttar den första.

14 oktober. Avslutning på valpkursen. Vet inte vem av oss som tyckte det var tråkigast att gå den här kursen, Lillan eller jag. Stiltje heeela tiden. Valparna bara vissnade av tristess, de som inte reagerade med stressbeteenden.

Elsie har varit hos Bia ("hundprataren" Gabriella Rastad) idag. Det var mer än två år sedan hon var där sist och den gången hade hon ju så mycket intressant att berätta. Idag var det mest sorgligt, Elsie pratade nästan bara om cancer, död och sorg. Men så har hon också ju mist både en son, Rufus, och sin syster Ebba nyligen.

13 oktober. Ella är funnen! Klockan 02.15 inatt hittade Johanna sin hund som hade gömt sig på en innergård på Östermalmsgatan nära Jarlaplan (konstigt att inte någon av de som bor i huset har uppmärksammat henne på hela dagen). Hon är i ganska bra skick - en smula halt på ett bakben där bilen träffade henne, trött och lite skärrad när hon kommer ut på gatan, men vad kan man vänta sig efter en sådan skräckupplevelse? Åh, vad skönt att det slutade väl!

Yvonne och Robert har varit här och fikat och pussat på sin valp idag. Nästa vecka blir det flytt för tre av dem. Vad fort tiden rinner iväg.

Och Bina och jag har varit på vår agilityträning ikväll. Det är så otroligt roligt att se hennes glädje när hon får följa med på träning, och så duktig hon är! Jag förstår inte hur hon har lärt sig allt hon kan? Pudlar kan! Men - vad är det för fluffig tuss som ligger där i kökssoffan?

12 oktober. Ella, en tvåårig svart mellanpudeltik, blev skrämd av en stor hund i Observatorielunden i morse. Hon sprang iväg från sig ägare och blev påkörd av en bil på Sveavägen. Hon fortsatte att springa och blev senast sedd vid Jarlaplan omkring klockan 8.15. Ännu ikväll är Ella inte återfunnen. Om du ser henne, ring mig direkt på 070-697 56 26 eller 758 95 69 så larmar jag ägaren. Stackars liten vovve och stackars Johanna.

Härligt höstväder, och skön skogspromenad tillsammans med Ann-Christin, vackra Rhonda och gullpojken Love. Och Husse och Bina har varit i Stallarholmen och plockat massor av svamp.


Skörden, nu ska det "bara" rensas...

Från Yvonne och Robert kom foton från Elsies senaste vistelse hos dem. Visst är hon söt när hon sitter och pratar med Robert och vinkar!

10 oktober (101010 - triss!). En ganska solig och skön dag, så valparna har fått vara ute en hel del och vi har passat på att filma några småsnuttar. Resultatet kan ni se här:

Ute 10 oktober, 7 veckor

Timjan

I trappan

Bajs i rumpan

Snabba Lillan


Ute med Gammelfarmor Leja som barnvakt

9 oktober. Sju veckor har gått sedan våra små underverk kom till jorden, sju veckor som gått otroligt snabbt. De växer fort och utvecklas superfort: fyra framåt små pudelbarn som varken räds trappor, nya miljöer eller mörka kvällar. De är helt underbara. Och förstås den allra allra bästa kullen jag någonsin sett. Precis som varje kull har varit.

Valpköpare och valpspekulanter kommer på besök så gott som varje dag och både tikar och valpar tycker det är jättekul med allt "främmande". Två av tikvalparna och hannen har hittat sina rätta hem, men när det gäller den tredje tiken (där jag söker en fodervärdsfamilj) funderar jag ännu. Hit och dit. Helst skulle jag behålla henne här hemma - speciellt sedan Ebba gick bort - och det är ju extra viktigt att allt känns helt rätt när det gäller en hund som ska lämnas på foder.

Jag har tecknat egna försäkringar för dem, 15.000 i livförsäkring och 25.000 i veterinärkostnader. De har ju - liksom alla tidigare kullar - en valpkullsförsäkring genom sin mamma, men den gäller bara för 6.000 kronor. Och efter olyckan med Love är jag lite bränd, jag vet ju att 6.000 inte räcker särskilt långt om olyckan är framme. Sedan är det upp till valpköparna att bestämma om de vill ta över försäkringen eller välja ett annat alternativ.

4 oktober. Tack alla vänner för allt vänligt deltagande i gästboken, blommor, e-post och telefonsamtal, i vår stora saknad efter Ebba. Hon fattas oss. Jag går igenom alla foton och filmer vi har av Ebba. Hittade en av de senaste filmerna, där hon leker med Lillan. Hon tycker att Lillan är ganska jobbig, men ställer snällt upp och leker ändå. Sådan var vår Ebba. Här är den.

Lilla rara Elsie kom hem igår efter en "kollovecka" hos Yvonne och Robert. Nästa torsdag ska Elsie få gå till hundprataren. Vi får se om hon säger något om Ebba då, fast hon inte var hemma när det hände. Elsie har pratat med Bia tidigare och hade väldigt mycket att berätta den gången. Nu tycker ni nog att jag verkar lite flummig, men jag kan inte bortförklara allt som Bia skrev ner.

3 oktober. Månaden har börjat med en stor sorg, trots glädjen över våra fina sexveckorsvalpar.

Världens finaste och raraste lilla Ebba, den allra bästa hund någon kan önska sig, alltid lika glad och snäll, lämnade oss hastigt och oväntat igår den 2 oktober. Efter en härlig skogspromenad tillsammans med husse och övriga flocken, då hon lekte precis som vanligt och klättrade upp på alla stora stenar hon hittade, ville hon vid hemkomsten inte hoppa ur bilen och inte heller gå. Så husse fick bära in Ebba, som tittade på matte med en förtvivlad min. Slemhinnorna i mun och ögon var helt bleka, så jag förstod direkt att hon råkat ut för en invärtes blödning. Snabbt iväg till Albano djursjukhus dit vi kom halv tre.

Där tog man hand om Ebba direkt och konstaterade via röntgen, blodprov och ultraljudsundersökning att Ebba hade en stor blödning från mjälten. Hon hade mycket ont och fick smärtlindring och dropp. Vi beslöt att ändå ge henne en chans och försöka operera men Ebba var redan alldeles för svag. Hon dog på operationsbordet, bara två timmar efter skogspromenaden. Det är en ofattbar chock att mista en så ung och frisk hund så snabbt. Vi har alltid sagt att om våra hundar vore människor så skulle Ebba vara mest populär: alltid glad och vänlig mot alla, en lättsam liten person som helst håller sig lite i bakgrunden.  Hon lämnar ett stort tomrum efter sig.

Ebbas favoritfåtölj, där hon alltid brukat ligga, såg så ensam ut så jag måste ta ett foto av den. "Usch vad tomt här är" sa jag. Då hoppade Julia upp, tittade på mig och rullade sedan ihop sig i stolen. Som för att trösta mig. Hur mycket förstår hundar egentligen? Eller var det bara en tillfällighet?

     
     

Besöksräknare

 

Copyright © Annika Tungel, Tungels Pudlar 2000
2013-10-23