Tungels

Uppfödning av svart och brun mellanpudel
Pudelns kärna: hjärta och hjärna

Hänt i Hundgården 7

En blogg, juli-augusti 2009

Till bloggen maj - juni 2009

Till bloggen från september 2009

31 augusti. Sista sommarmånadsdagen. Men några veckor till ska vi väl kunna morgonbada i Rösjön!

Möte i Roslagssektionen på kvällen med finplanering av höstens aktiviteter. Vi satte in en ny kurs i Rallylydnad med start den 18:e oktober. Den kursen vill jag gå med Julia, det är så kul! Och än finns det ett par platser lediga på valpkursen.

30 augusti. Rhonda och jag har varit på ringträning idag. Kul - och nyttigt att få se sig själv på film och se alla fel man gör... Rhonda skötte sig jättebra, som vanligt. Hon är verkligen en glad och lättsam liten hund!

28 augusti. Lilla gulliga Rhonda har åkt hem igen och vi saknar henne redan. Hon är en så otroligt trevlig liten hund, mjuk, klok, lugn och följsam - väldigt lik sin farmor Ebba. Hon är även ganska lik sin faster Julia, fast Julia är ju mycket vildare...

Istället för Rhonda har vi idag två andra fina damer på besök: Lobelia (föräldrar: Tungels Electric Eyebright och Tungels Daring Dandelion) och hennes "lillasyster" Olivia (efter SUCH Tungels Evergreen Ebony och SUCH Colandra Midsummer Knight). Lobelia är den lilla tik som flyttade till Carina och Rikard för ett år sedan (se Blogg nr 1) och det är en fröjd att se hur hon har utvecklats sedan dess, med glädje och självförtroende. Och så vacker hon är. Men så har hon ju också samma pappa som Julia - och mammorna är helsystrar.


Olli och Bella

Och vi har fått mail med foto från Tungels Iris - det är alltid lika härligt att få nyheter från våra "valpar"!

23 augusti. Grattis Gunilla och Rocky till debuten i utställningsringen! 1, 1, CK och 5 Bästa Hanne - inte illa! Peppar (Perrywinkle) tycker det här med utställningar är bara nys och ville inte alls visa upp sig idag. Ett andrapris. Rhonda fick "bara" ett förstapris med HP (hederspris) och gick inte vidare till klassen "Bästa Tik". Domaren tyckte hon var för lite musklad. Bättre lycka - och muskler? - nästa gång!


Rocky

Peppars vackra huvud

Rhonda
21 augusti. Rhonda har kommit hit för eftersom hennes matte och husse är på en veckas semester. Rhonda löper också, redan vid 11 månaders ålder. Så nu har vi porrshow i huset igen, Rhonda och Julia har sååå kul ihop. Och Rocky tyckte det var härligt med TVÅ tjusiga väldoftande tjejer när han kom hit på besök idag. Det blir spännande för de två pudelpojkarna - Peppar och Rocky - som ska dela utställningstält med oss på söndag.


Rocky


Rhonda

Vår lilla flock har också fått tillökning i form av Sara, 21, som har börjat på Tandläkarhögskolan och bor hos oss.

20 augusti. Julia löper. Typiskt. Om hon bara hade kommit igång en månad tidigare så hade hon hunnit med en valpkull före sitt engagemang på Operan i jul. Ska det aldrig passa i tiden för min lilla prinsessa att få en kull? Hon blir fem år till nästa löpning, snart är det för sent.

18 augusti. Kantarellplockardag. Vi plockar kantareller, hundarna plockar blåbär. Det är kul att se hur olika de är: Leja plockar bären fint ett och ett med framtänderna, medan hon håller emot kvisten med en tass. Julia tar tag i hela plantan och drar sedan så hon får munnen full med bär. Det är precis så de är: Leja en fin dam, Julia snabb och effektiv.

17 augusti. Vovvarna har varit med på "bröllopsresa" till Dalarna - Hélène och Anders har gift sig. Dvs vovvarna fick inte vara med i Torsångs vackra 1200-talskyrka, men en trevlig helg var det ändå! Inte minst för att hela vår familj fick tillfälle att tillbringa helgen tillsammans hemma hos Hélène och Anders.


Torsångs kyrka

Hélènes familj


Tomas familj


Tre generationer

12 augusti. Badar och klipper, badar och klipper, den ena hunden efter den andra - nu har mitt högra ringfinger sagt upp sig, det går varken att böja eller räta ut. Får försöka lära mig att använda långfingret i saxöglan.

Och så har prinsessan Madeleine och hennes Jonas förlovat sig. So what? Vadan denna uppståndelse? Överraskning? De har ju varit sambos i flera år. Men det är ju väldigt trevligt att Madeleine äntligen får en ring. Precis som vår dotter Hélène som efter 10 års samboskap med Anders, två gemensamma barn och två gemensamma hus ska gifta sig med sin Anders i Torsångs kyrka på lördag.

10 augusti. Ännu en fantastisk, underbar sommarmorgon med bad i vackra varma Rösjön!

Grattis "Rutan" - BIR och CHAMPIONAT i Askersund igår! Poppy fick en "etta" (ett förstapris) men tyvärr inget HP eftersom hon inte ville visa sig från sin bästa sida i värmen. Hon höglöper och är lite vimsig och avig. Men Poppy och Rutan hade i alla fall kul ihop och lekte "Mamma, Pappa, Barn" hela helgen. De turades om att vara pappan.


Lena med "Måsen" och Marianne med "Rutan"
Domare: Carin Lundwall

Poppy

Rutan och Poppy
7 augusti. Värmerekord i Stockholm igår: 29 grader! Vi badar i Rösjön morgon, middag, kväll. Vi har det väl bra med en så fin badsjö på gångavstånd! Poppy är nu badad och fixad inför utställningen på söndag. Hon är en väldigt rolig liten hund, med stark egen vilja och massor av humor. Jättesnäll (men vild och galen) och ovanligt klyftig.


Poppy före


Poppy efter

Och på kennel Notify har det fötts en kull små vita dvärgar till - den här gången blev det tre tikar till, så nu har de fått sju små vita prinsessor på lite mer än en vecka! Önskar vi hade plats för ett par-tre stycken...

6 augusti. Sedvanligt morgondopp i Rösjön (23 grader i vattnet idag!), tillsammans med alla sex pudlarna (Poppy  bor hos oss några dagar).

"Tycker i alla fall jag

Det jag skriver - här eller i mina böcker - är varken sanning eller provokation, det är ett formulerat påstående från en enskild person utan anspråk på att veta bäst.
(Även om jag tycker det.)

Det som står är den skrivandes påstående skrivet från den skrivandes vinkel, det är en separat utsaga av alla de miljarder olika utsagor som finns.

Man kan ju inte skriva "det tycker i alla fall jag" efter varje mening, varje påstående man gör."

Citat från Bodil Malmstens suveräna blogg. Läs den! Hon kan verkligen uttrycka sig. Precis så är det ju.

5 augusti. Igår kväll hade vi fint besök i köket. En av Elsies grodkompisar klev över tröskeln, tittade sig storögd omkring och frågade om Elsie fick komma ut och leka. I alla fall såg han ut så. En riktig charmknutte med väldigt vackra färger.

Vi har - till Elsies förtjusning - fyra stora stiliga grodor som bor under trallen på köksterrassen, alla med olika färger: en är orange/gul, en grönfläckig, en brun/grön och en brun/orange. Väldigt charmiga. En av dem hade trillat ner i vattenkannan en morgon, så Ingemar fick lov att hjälpa honom upp. Tur för grodan.

Av sin snälla husse har vovvarna idag fått varsitt smaskigt märgben att festa på. Elsie, Ebba och Julia ligger tillsammans och festar i ett enda stort glatt benpartaj, Bina söker frenetiskt efter ett bra gömställe för sitt ben eftersom hon inte är sugen just nu, och Leja lägger sig som vanligt vid sin mattes fötter och njuter stillsamt av sitt läckra märgben. Olika är de!

2 augusti. Äntligen en solig och varm sommarmorgon. Firade med ett morgonbad i Rösjön, tillsammans med Elsie.

Och vår lilla Sara har kommit in på tandläkarlinjen. OCH på läkarlinjen. Så nu vet hon inte vilket hon ska välja.

28 juli. Visst är pudlarna ovanligt glada och roliga hundar!


Foto: Lena Jonsson

Den här skrattande mellanpudeln heter A'monibe´s Snowman, men kallas Måsen av sina vänner eftersom han lät som en sån när han var liten. Han tillhör nog släktet Skrattmåsar. Idag är Måsen åtta år och har tagit hur många championtitlar som helst, men får ändå lov att vara en riktig skogspudel, trots sin fina vita utställningspäls. Han ägs av kennel Notify.

Poppy har varit här idag och blivit klippt. Hon har en härligt tjock päls som det är kul att forma - men huvudhåret! Ack, huvudhåret! Bara korta spretiga trasiga testar som står åt alla håll. Poppy, vad gör du med ditt huvudhår???

Och hos kennel Notify har det fötts fyra små vita dvärgar, alla tikar, idag. Grattis!

27 juli. Mötte en sjumånaders mellanpudel som aldrig hade fått vara lös ute. Tänka sig. Stackars hund.

26 juli. Juli månads pudelpromenad gick i skogen, över bergen och ner till Rösjöns norra ände. En fin promenad, som också har fördelen att man sällan träffar på andra människor och hundar i skogen - det kan ju vara bra när sisådär 20-40 pudlar kommer rusande i full fart! Men idag mötte vi en snäll golden retriever, som blev vederbörligen utskälld av gänget innan han blev nådigt upptagen i flocken för en stund.

25 juli. Vår dotter Hélène med familj som har varit hos oss under veckan har nu rest hem till Dalarna igen. Hundarna (och vi också förstås) saknar dem, mest saknar pudlarna nog Emma som är väldigt "hundig" och väldigt duktig med dem. Emma har fyllt sex år under veckan här och är mycket intresserad av att pyssla och leka med hundarna. Hon hjälper också gärna till med bad och skötsel av dem. Emma ska jobba som kennelflicka hos mig när hon blir stor säger hon - eller så ska hon bli veterinär. Båda delarna vore väl praktiskt för mormor!

I posten fick vi en underbar bok från Pennys familj i Kristiansand i Norge (liknande den vackra bok vi fick i julas som handlade om Pennys första år) med foton från deras besök i juni hos oss. Vi blev så glada - så otroligt roligt att få!

Och imorgon är det pudelpromenad igen!

horizontal rule

Resan till Lofoten med husbilen Sixten

21 juli. Hemma igen efter tre härliga semesterveckor med zigenarliv med Sixten, vår kära gamla husbil! Pudlarna stortrivs med husbilslivet "härligt att ha hela flocken så nära hela tiden". Compact Living - det är ju som gjort för hundar! Men det är också "borta bra men hemma bäst" tycker de - och det tycker ju vi med.

Vi startade den 30:e juni under sommarens stora värmebölja med att resa norröver längs den svenska kusten. Första stoppet blev vid det idylliska fiskeläget Hölick på Hornslandet utanför Hudiksvall. Naturreservatet på Hornslandet är fantastiskt med klapperstensstränder, vita sandstränder, klippor och höga tallskogsklädda berg och inbjuder verkligen till långa härliga vandringar. Och ett otroligt klart fint havsvatten att bada i.

Färden gick vidare via Höga Kusten, där vi stannade vid fiskeläget Norrfällsviken under två dagar. Här är också ett naturreservat, ett spektakulärt landskap med röda klippor och ett klargrönt, kristallklart men kyligt hav. Och som vanligt måste Annika förstås in och kolla den lilla söta fiskekyrkan, med alla dess minnestavlor, till minne av drunknade sjömän.

Nästa stopp blev hos vännerna Anita och Kjell och pudelpojkarna Felix och Hugo (söner till vår Bina Balsamin) på deras vackra sjöställe utanför Lövånger. Det är alltid lika roligt att träffa Anita och Kjell och "pojkarna".

Felix

På vägen dit passade vi på att beundra kyrkan och den gamla kyrkstaden i Lövånger, klassad som världsarv.

Nästa dag var det mulet och kallt och vi kom fram till Pite Havsbad i duggregn. Där var precis en sådan där campingplats som vi alltid undviker: jättestor och med massor av "aktiviteter" - precis som ett tivoli. Där finns till och med ett litet tivoli... Usch tycker vi. Men det är väl fint att det finns alla sorter att välja på, och bra för barnfamiljerna. Och den långa sandstranden var ju fin, i alla fall om solen hade lyst på den...

Det som var roligt var att Annie och sonen Elias kom på besök med sina pudlar "det är ju så nära att köra ner till stan, bara 13 mil" sa Annie. Hon är en äkta norrlänning.


Pite Havsbad

Och regnet fortsatte, följde oss i spridda skurar norrut när vi bilade via Luleå - där vi besökte en kyrkstad till: världsarvet Gammelstad med den gamla kyrkan (där "vår egen" Albertus Pictor hade varit och målat på 1400-talet, var han överallt han?) - genom Boden och anlände Jokkmokk framemot middagsdags.

Vi hittade en fin avskild parkeringsplats på Jokkmokks trevliga camping, precis vid Lilla Lule älv. Och solen kom fram igen, lagom till en vacker promenad i omgivningarna, bland annat till Jokkmokks fina ridcenter. Där kostar det 1000 kronor att stalla upp en häst... 1/8 av stockholmspriserna!


Jokkmokk

Dagen därpå öste regnet ner igen och vi passade på att tvätta lite kläder och tillbringade för övrigt dagen med att läsa, spela spel och äta och dricka vin. Inte så dumt det heller, emellanåt.

Nästa morgon var vi som otåliga hästar alla sju som stod och stampade i spiltan. Vi packade ihop tidigt för att fortsätta resan. Via Porjus (där Ingemars farfar var med och byggde kraftverket 1910-1915 och där Ingemars far föddes 1914 - vilka perspektiv man får på livet), Harsprånget, Gällivare, Svappavaara, Kiruna och Abisko anlände vi till Björkliden där vi slog läger vid foten av fjället. Solen sken - nästan hela natten - och dagen därpå fick vi och hundarna en härlig tur på fjället (med snöbollskastning!) innan vi fortsatte resan via Riksgränsen in i Norge. Nu hade vi kört 153,9 mil.


Harsprånget

Björkliden

Här började det riktiga äventyret! Konstigt att det faktiskt märks att man är utomlands, bara man kommer till Norge! Allt, precis allt, är olika, naturen, kulturen, arkitekturen, människorna...

 

Och här blev vår käre Sixten en ynkepynk, en katt bland hermelinerna: det formligen vimlade av tjusiga husbilar, både två och tre gånger Sixtens storlek, många med både en och två motorcyklar upphängda baktill. Många tyska men även norska. Där var stora dyra bilar och stora dyra hus, allt otroligt välskött, nymålat och pyntat.

Efter ett kort besök i Narvik styrde vi kosan norröver igen och åkte ut på Lofoten. Lofoten består av ett antal större och mindre öar och är nog bland det vackraste man kan se. I hela världen! Höga blånande fjäll med snö på topparna, som stupar brant ner i det mest turkosfärgade hav, gröna ängar med blommor i alla regnbågens färger och kritvita sandstränder. Vi bara njöt och sa hela tiden "ack" och "oh" och "oj" och "åhhh".

Första natten fricampade vi vid havet vid Nupen norr om Borkenes och satt uppe för att se midnattssolen. Tyvärr var det molnigt så vi missade det mesta av solen, men fick i stället se sälarna jaga silverglittrande sillstim under flera timmar - ett otroligt skådespel!

Dagen därpå reste vi söderut bland öarna och kom på kvällen, efter en otroligt vacker resa, flera tunnlar och en härlig färjetur mellan öarna, fram till Lyngvaers Fiskecamp. Vilket ställe vi råkade hitta - en riktig pärla!


Lyngvaer camp

På Lyngvaer stannade vi i två dagar och njöt av värme och vackra vyer, midnattssolen, det kristallklara havet (jodå, vi badade flera gånger, det var 14,7 grader men kändes faktiskt inte alls kallt, bara härligt salt och friskt) och fina promenader och beundrade de jättestora fiskar som gubbarna tog upp: torsk, marulk och mycket annat. Den största vi såg var en hälleflundra på 38 kilo.

Här mötte vi också resans tuffaste resenärer: en ung mamma från Amsterdam med sina två döttrar. De hade flugit till Bodö och tagit färjan över till Lofoten. Nu åkte de buss runt Lofoten mellan campingplatserna och bar på varsin stor ryggsäck med all packning; tält, sovsäckar, liggunderlag, köksutrustning, mat, kläder... De skulle vara ute i fyra veckor. Det kallar jag camping.


Marulkshuvud!

Amsterdamskor

Klockan 23.00

Klockan 24.00

Vi lämnade Lyngvaer (kanske en dag för tidigt tyckte vi sedan) och reste vidare, via vackra nationalparken Eggum på västra kusten av Vestvogoey, där vi gick en lång promenad bland fåren på stranden. Överallt på Lofoten går det lösa får, man hör deras klockor på långt håll där de strövar omkring. Ofta ligger de och vilar mitt på vägen, så det gäller att köra varsamt. Solen strålade och värmde, men så plötsligt så drog dimman in. På bara tre minuter blev det så tjockt att man inte såg många meter. När vi sedan fortsatte vår färd såg vi hur molnen drog fram och formligen rann ner över bergssidorna, en vacker och märklig syn!

Sista etappen på vår Lofoten-resa slutade vid vägs ände längst söderut på Lofoten, i den lilla fiskebyn som heter Å. Kort och gott. Å. På vägen köpte vi lite rökt valbiff och nyupptagen torsk. Norrmännen själva köpte torkad fisk i parti och minut, gubbarna handlade den knippvis. Sånt äter vi i Sverige väl bara som lutfisk vid juletid, eller så ger vi den till hundarna? Eller?


Fisktork

 
Torkad fisk

Natten tillbringade vi på en parkeringsplats vackert belägen vid havet strax utanför Å. Där fanns det också riktiga campare... såna som cyklar jorden runt

På morgonen blev det en fyra timmar lång (och blåsig) överresa från Lofoten till Bodö. Inga hundar får vara inomhus på norska färjor. Oj vad vi frös. Alla sju.

Tillbaka på norska fastlandet fortsatte vi söderut längs väg 17, som är märkt som turistväg. Otroligt vackert men ojoj såna serpentinvägar. På många ställen var hastighetsbegränsningen 30 km/tim, vilket även det kändes lite för fort. Det var rena berg- och dalbanan, och hjärtat satt i halsgropen många gånger. Men vackert var det, djupa grönskimrande fjordar, höga blånande berg och gröna blomstrande dalar. Många broar och många tunnlar, både under vatten och genom berg, den längsta tunneln nästan 8 km. Det kändes kusligt emellanåt.


Svartisen

Vi hittade en fin campingplats nära Svartisen, en av världens största glaciärer, och fick en varm skön kväll i solen - härligt efter den kyliga båtresan! Och nästan lika vackert som Lofoten. Julia lekte snällt för sig själv med sin leksak i "hagen" och Ingemar utövade sina husliga talanger. Jag har ju semester.


Inte lätt att bädda!

Väg 17 utmed kusten bryts av många fjordar och då måste man åka färja. Det blev sammanlagt 14 färjor under vår resa, och blev ganska kostsamt. Varje färjetur gick på mellan 250 och 700 kronor. Men trevligt var det, bara det inte var för kallt på däck. Och hundarna hittade som vanligt nya vänner att gosa med. Nu passerade vi Polcirkeln igen, den här gången till havs.


Vid Polcirkeln

Även på fastlandet låg får lite här och där och sov på vägen.

Näst sista natten i Norge, och den sista vid havet, tillbringade vi på en liten familjecamp vid Stokka flygplats, med utsikt över fjällkedjan "De tre systrarna" åt ena hållet och havet åt det andra. Enkelt men trivsamt. Sedan gick färden inåt landet och Elsie fick bada i forsarna.

Så kom vi då in i gamla Svedala igen, rätt fint det också! Vi åkte till Tännforsen och beundrade det brusande fallet och de vackra omgivningarna med alla ovanliga växter som växer där tack vare den varma fuktiga luften, innan vi anlände till Åre.


Tännforsen

Åre. Vilken besvikelse! Jag var där på skolresa en gång (under forntiden kanske?) och minns byn som en idyllisk och ursprunglig liten by vid foten av fjället. Nu var det som en gigantisk hotellanläggning alltihopa; ingenting ursprungligt där inte.

Så vi fortsatte till Undersåker och tog in - med utsikt över "Skutan" - hos lilla tant Märta, som fyllde 81 år samma dag. Hon hyrde ut bitar av sin gård till campare som hade vägarna förbi, väldigt ursprungligt om man säger så! I den leriga hagen gick sonens 150 kossor, och Julia lyckades som vanligt skita ner sig rejält när hon rusade in där.

På gården bredvid bodde 50-60 Alaskan Malamutes (draghundar) i rastgårdar. De sjöng hela natten lång. Det var inte alls störande, utan rätt vackert faktiskt. "Skriet från vildmarken". Inte levde de hundarna som våra pudlar precis.


Åreskutan

Camping hos Tant Märta

Nästa morgon vräkte regnet ner, och vi beslöt enhälligt - tvärs emot alla tidigare planer - att ta kortaste vägen hem och lät TomTom (GPS:en) ta ut rutten. Att campa med fem blöta pudlar är ju ingen höjdare, och nu hade vi ju i alla fall varit ute i tre veckor. Borta är ju bra, men hemma är ju i alla fall bäst!

Så nu är vi hemma och tvättar, klipper gräs, badar pudlar... och skriver på hemsidan. Och på söndag är det pudelpromenad.


Åreskutan, sett från Tant Märta

 

Till bloggen från maj-juni 2009

 

 

Copyright © Annika Tungel, Tungels Pudlar 2000
2013-10-23